Det kände jag själv av när jag för två månader sedan skulle flytta hit. Det slutade med att jag motvilligt fick slå till på en bostadsrätt.
Med köpet kom ett lån på hundratusentals kronor. Att vara skuldsatt är normaltillståndet för mig och många andra svenskar. Vi lever livet ut med lån som ingen förväntar sig att vi ska betala tillbaka. Att det är grunden för marknadsekonomin är tesen i boken Debt – the first 5 000 years, skriven av antropologen David Graeber. Verket är mest känt som bibeln för den globala Occypy-rörelsen.
Greaber laborerar med en hel del innovativa konspirationsteorier. Exempelvis att pengar inte hittades på som ersättning för byteshandel. Idén bakom kontanter och våra ekonomiska relationer är inte marknaden utan skuldsättningen. Den har alltid varit nödvändig för att stater ska få kapital för att finansiera krig och utöva makt, menar han.
Huruvida det stämmer kan diskuteras i en avhandling. Men det är sant att många människor lever helt normala liv med miljonskulder. Efter att jag fick fast jobb har jag kunnat köpa lägenhet, dyrare skor och dyrare födelsedagspresenter. Och samtidigt har jag väldigt mycket större skulder än för ett halvår sedan. Jag lever i tron att min situation är hållbar och grundar det på en noggrannt kalkylerad budget.
Det var socialdemokraten Ernst Wigforss och inte Göran Persson som 1932 påstod att den som är satt i skuld icke är fri. Jag är inte övertygad. Jag lever mycket friare i dag än när jag som arbetslös student överlevde tack vare extrapriser.