”Det är lite som en bluff. Man anfaller innan inkräktaren kan se att man är ganska liten”, sa en ekolog i en notis i SN i går (31/8). Texten handlade om nya forskningsrön som visar hur halvvuxna fiskar försöker försvara sina revir. Att halvvuxna män skulle bete sig på samma sätt har forskningen inte funnit några belägg för, enligt ekologen. Men det har jag. Halvvuxna män tar oproportionerligt mycket plats i det offentliga rummet. Typexpemplet är högljudda killar i 19-21-årsåldern som i gängformationer blockerar trottoarerna utan att vika en tum för andra fotgängare.
Det finns två andra grupper som utan rätt brer ut sig i samhället. Den ena är män som kör mini-pick-uper tillhörandes olika hantverksfirmor. Spontana empiriska studier visar att hantverkare är kraftigt överrepresenterade bland dem som gasar över övergångsställen trots att fotgängare är i färd att passera eller redan går över de vita sträcken. Kanske är förarnas strategi att stirra rakt fram och totalt ignorera omgivningen tänkt att hålla övrigt liv på avstånd?
Även medelålders män i mataffärer och på gym tar ofta otillbörliga ytor i anspråk. De parkerar kundvagnar alternativt gymväskor i gångar där alla vill passera och de verkar obekymrade över att vara i vägen.
Stolligheterna är inget nytt hot. De är patriarkatets sista suck, enligt journalisten Anna Laestaduis Larsson som gjort liknande iakttagelser (Svenska Dagbladet 31/8). Jag kan lämna patriarkala strukturer utanför den här texten. Personer som tror att det offentliga rummet är deras behöver inte konfronteras med kamp. Det är bara logiskt att vi andra dödliga tar den plats vi har lika stor rätt till som det så kallade patriarkatet. Jag går ut på övergångsställen och låter oförskämda blockerare förstå att de stör omgivningen. Det är ingen könskamp som måste föras. Män är ju inte djur, även om någon har påstått det.