Ska på fest i helgen. Stort galej som kräver sin klädsel. Surfade därför in på en av alla kända klädsajter i början av veckan, klickade på fliken "klänningar" och
fram välde ett hav – eller närmare bestämt 1650 långärmade, glittrande, muskorta, slitsade, knälånga, knallblå, fula, dyra, billiga och läckra varianter.
Gav typ upp efter 30 visningar och struntade i att ens kolla de andra klädsajterna.
Gick in på stans stora varuhus för att köpa en ny mascara. Kan säga att det numera inte räcker att bara fråga efter en svart mascara – man måste även ha koll på om man vill ha clump defy, extra calorie, false lash fusion eller kanske lite wild mega. Efter ett snabbt överslag kom jag fram till att det fanns omkring 200 sorters mascara att välja på. Gick därifrån.
– Kan du köpa några goda öl, frågade sambon. Sure tänkte jag. Travade in på systemet och fram till ölhyllan. Nej precis. Det finns ingen ölhylla, däremot finns det ölhyllor och ölsorter till förbannelse. Frågade en expedit efter en god öl – slutade lyssna någon gång efter "ale, malt, IPA, mellanmörk lager, blommig, fruktig..." Köpte till sist några burkar som det stod öl på och gick därifrån.
– Du har tandborstskador, sade min tandläkare åt mig vid den årliga undersökningen i tisdags. "Du måste använda en "soft" tandborste och inte gnugga så hårt."
Jag har redan en soft. Valde ut en ny senast jag shoppade i den väldigt stora mataffären. Det fanns en miljard olika tandborstar att välja på men tydligen blev det fel ändå.
Det är möjligt att jag ska vara tacksam att lever i en demokrati, där valfrihet nästan värderas högre än något annat. Men någonstans kan jag känna att en gräns passerats. Och jag kan inte låta bli att fundera på om folk ändå inte var lite lyckligare bakom den där järnridån där det bara fanns en sort av allt.
Fast troligtvis är jag bara bitter för att jag kommer gå på fest osminkad, klänningslös och med isande tandhalsar.