Feminismens eviga tvisteämne har kommit upp på tapeten när filmen om Storbritanniens före detta premiärminister Margaret Thatcher rullat upp på biograferna. Järnladyn gjorde en grej av att fortsätta med pärlhalsband och handväska. Jag ska inte behöva se ut som en man bara för att jag tagit mig in på männens domäner, sade hon i återkommande intervjuer.
Men det är ett faktum att idéerna om att kvinnor ska justeras med smink och högklackat uppstod för att passivisera och objektifiera kvinnor. I dag är olika grader av denna onaturlighet inte tvång men norm. Samma förväntningar på män är onormala i de flesta av samhällets kretsar. Om kvinnor bryter mot normen uppkommer frågan om de är lesbiska eller har kroppsbehåring – vilket ses som något negativt.
Jag träffade en medieikon på besök i Nyköping för några veckor sedan. När jag gick fram till honom för att prata lite seriös journalistik var det första han gjorde att i sju sekunder stirra ner i min oavsiktliga och näst intill obefintliga urringning. En ovanlig upplevelse och en gubbsjuk man vars beteende man kan skratta åt, tänkte jag. Å andra sidan tyckte han det var mer intressant att titta på mig än någon förbipasserande karl. Med det utgångsläget hade jag förtur att säga något som var så smart att han skulle lyssna mer på mig än en grå gubbe. Jag vet fortfarande inte om man ska rasa eller jubla.