KRÖNIKA: Krisen borgar för ideologisk kompass

1 100 miljarder. I dollar. Det gemensamma räddningspaketet från G20-länderna innehåller tillräckligt många nollor för att bli alldeles nipprig. Siffrorna är så höga att det liksom inte finns något att ta på. När nollorna snurrar runt, runt i huvudet kan beslutsfattarna komma att behöva en ideologisk kompass att navigera utefter.
Finansminister Anders Borg (M) har utan tvivel en bättre insyn i finansmarknadernas utmaningar än du och jag. Han har en en gedigen utbildning i nationalekonomi och har tidigare varit penningpolitisk rådgivare åt Riksbanken. Borg har alltså koll på överskott och underskott.
Däremot är han inte mycket till ideologidriven politiker. Anders Borg hittar inte sina vägar ur krisen med hjälp av någon ideologisk kompass. Det är i siffrorna Borg hittar sanningarna. Ideologi har man inte mycket nytta av i kristider, konstaterade han nyligen i Veckans Affärer (11/2009).
Anders Borg vill, och har hittills lyckats, framstå som en disciplinerad, ansvarstagande finansminister. Hans vetenskapliga formler och trygga formuleringar är en stor anledning till Moderaternas höga förtroende bland svenska folket. Men det finns ett men.

Det blir allt mer uppenbart att det inte finns något facit till vår första globala finanskris. Hur mycket Borg än räknar på sin räknesnurra finns ingen empiri som kan stödja hans teser. De senaste prognoserna om en svensk arbetslöshet på tolv procent efter valåret 2010 kan mycket väl bli åtta eller tjugo. Ingen vet.
Veckans G20-möte visar hur olika länder väljer olika lösningar. De anglosaxiska ekonomierna måste konsumera sig ur krisen oavsett kostnaden. I Kina kan regimen ligga betydligt lägre och investera i det allt mer skuldsatta USA. Vi står därmed inför ett historiskt maktskifte i världsekonomin. Det gör att politisk ideologi har större betydelse än någonsin. Oavsett om Anders Borg gillar det eller inte.