KRÖNIKA: Myten om enighet i Nyköpings politik

En bekant sa: "Det kvittar samma vilket parti jag röstar på. Det behövs förstoringsglas för att se skillnaderna på partierna i kommunfullmäktige.
Lagom är ett svenskt begrepp som många hyllar, men lika ofta förlöjligar och rent av föraktar. Vi är landet lagom, mellanmjölkens land, kommunen lagom. En socialantropolog kanske kan finna stråk av lagom-gemenskap i det svenska kynnet och i det svenska samhället, om nu sådana generella nationella särdrag överhuvudtaget finns?
Men av EU:s 27 medlemsländer är Sverige ett av de länder med de största politiska motsättningarna vänster-höger i kommunalpolitiken. Det beror bland annat på att Sverige är ett av de få länder inom EU som har en utvecklad och avancerad kommunalpolitik, kopplad till vårt kommunala självstyre och vår beskattningsrätt. Det beror också på våra starka folkrörelser och välorganiserade partier som arbetar under hela mandatperioderna och inte bara fungerar som valmaskiner.
Samförståndspartiet "kommunens väl", symbolen för samförståndsmyten, är mycket sällsynt i vårt land. De som hävdar att partierna i allt väsentligt är överens i den kommunala politiken är antingen okunniga om de verkliga förhållandena eller tjänar på att driva myten. Det finns då och då en (beklämmande) attityd hos politikerföraktarna att politiska motståndare måste slå varandra på käften, både bildligt och bokstavligen, för att vara trovärdiga försvarare av sina uppfattningar.
I kommunstyrelsen och facknämnderna (Barn och ungdom, Social- och arbetsmarknad, Kultur och förening, och de andra) utspelar sig ständigt "bataljer" mellan majoritet och minoritet. Oftast i civiliserade former. De flesta nämndsammanträdena är öppna för allmänheten. Men det är naturligtvis för mycket begärt att medborgarna ska ha tid att komma och lyssna på diskussionerna och bilda sig en egen uppfattning om de partipolitiska positionerna i de enskilda sakfrågorna.
Att partierna samarbetar i mindre eller större omfattning i kommunstyrelsen och facknämnderna är naturligt. Våra valda representanter besjälas i huvudsak av att bidra till kommunens utveckling från sina speciella politiska ståndpunkter. Om oppositionen vid varje tillfälle det uppstår oenighet skulle begära votering, reservera sig och lämna särskilda yttranden skulle företrädarna troligen mer ses som rättshaverister än seriösa politiker. Det är en gammal sanning att man ska välja sina strider väl, det må gälla för att få publicitet eller att uppnå majoritet för sitt förslag. I grunden handlar det om att ta ansvar för sitt uppdrag och kunna redovisa sina insatser för väljarna.
Kommunfullmäktiges möten är alltför ofta så välregisserade och förutsägbara att de knappast roar och upplyser fler än de väl insatta i spelets regler och dramaturgi. Ett större mått av lust, lössläppthet, hetta och ideologiska markeringar skulle vara välgörande som politisk pedagogik.
Vi vet numera ganska väl att i den politiska hjärnan är det hjärtat som har ett avgörande inflytande över våra handlingar och våra sympatier. Politik handlar främst om känsla, trovärdighet och logik.