KRÖNIKA: När blev  Disney viktigare än vård?

Lika få som känner till sanningen om spikmattan, lika få var det som i stället valde att satsa på en annan hälsoinspirerad julklapp. Barnsjukhuset Martina i Stockholm lanserade inför julhandeln ett presentkort för privat vård.
Jämfört med spikmattan uteblev rusningen. Däremot blev Lars Ohly röd som en fakir i ansiktet. ”Det är cyniskt att tjäna pengar på sjuka barn”, dundrade vänsterledaren. Och liberalerna ville inte vara sämre. ”Det låter som ett PR-trick för att få patienter”, konstaterade Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg (Exp 29/12).
Vi lever onekligen i socialismens förlovade land. Privat vård – undantaget några taggar i ryggen, ihop med Ernst Kirchsteiger – anses vara fult. Ingen skulle öppet säga att barnen minsann fick privat vård i present. Det spelar ingen roll om vi besöker Systembolaget eller sjukhuset.
I Sverige härskar kölappsprincipen.

Vi usla människor, som inte har något emot fler alternativ i vården, ses närmast som en paria. Innan ni blir upprörda ska jag därför förklara vad Martinas erbjudande innebar – och varför ansvarstagande föräldrar inte förtjänar att idiotförklaras av gycklare vars egna döttrar går i friskola.
Presentkortet kostar 2 350 kronor. För mindre än 200 kronor i månaden kan alltså föräldrar ge sina barn vård i absolut världsklass. Det är knappast dåligt föräldraskap. Om jag själv blir pappa kommer jag inte att tveka en sekund.
Livet handlar om prioriteringar. Några väljer att skaffa extra kabelkanaler, andra väljer att försäkra sina närmaste. Vad som är mest cyniskt kan vi ha olika åsikter om. Köper man Disneykanalen är det bara att lägga sig på spikmattan och hoppas att barnen inte blir sjuka.