Det finns rätt många orsaker till att jag inte blev astronaut. Jag lider inte bara av klaustrofobi och höjdskräck. Jag har också rätt kass fysik och äger inga som helst kunskaper som är användbara i rymden.
När jag som tonåring besökte en utställning om rymdfärder fick jag dessutom se de väl tilltagna blöjbyxor som astronauter tvingas bära vid start och landning. Det gjorde att min uteblivna rymdkarriär kändes helt rätt.
Döm om min förvåning när jag i veckan såg Sandra Bullock på rymdäventyr i Gravity. Efter att ha krockat med rymdskrot, virvlat fritt en stund däruppe i det stora blå, varit nära döden och till sist lyckats ta sig till en skadad rymdfärja skalar Bullocks astronaut av sig den vita rymddräkten. Och under den har hon... tajta trosor och linne!
Som nyfiken journalist undrar man förstås hur det gick till. Var det bristande ekonomi i filmproduktionen som gjorde att man inte hade råd att sy upp den korrekta rymdutstyrseln åt Bullock? Det är rätt många klädesplagg det handlar om. Först ett kroppstäckande vacuumskydd i gul nylon, sen en nylondräkt, sen en prasslig thermodräkt ovanpå det som ska skydda mot strålning och till sist en teflonoverall.
Om ni har lite svårt att föreställa er hur det skulle se kan ni tänka er fyra heltäckande one-pieces i olika material, fast ännu fulare. Rätt långt från åtsmitande trosor alltså.
Men man förstår ju hur producenten tänkte. "Herregud, lägga pengar på alla de där dräkterna när vi redan fått betala dyrt för 3D-effekter och för att bygga upp tre olika rymdfarkoster. Vi kan väl helt enkelt fråga Sandra om hon inte har några snygga underkläder hemma som hon kan ta med sig."
Jag är inte bitter. Men det är klart. Om jag hade fått slippa blöjbyxor och prasslig gul nylon hade jag kanske också kunnat tänka att sväva fritt i rymden på arbetstid.