KRÖNIKA: Politiker är tydligen de nya hästarna

Medan en opinionsundersökning endast är ett svar på en fråga om ens personliga partisympatier, är vadslagningen en föreställning av hur hela kollektivet sympatiserar. Flytande odds är väl nästan som förväntningar om andra människors inställning och agerande. Så vilket väger tyngst i en politisk makthavares ögon? Att få höga siffror direkt av opinionen eller att få låga odds av vad opinionen tror om annan opinion? Troligen är det senare ett resultat av det förra.

Inslaget av förhoppningar och förväntningar existerar även på aktiemarknaden. Kollektiva förväntningar på goda prestationer påverkar värderingen. Aktienörden kan ju hitta undervärderade aktier, förslagsvis läkemedelsaktier och i slutändan tjäna sig en hacka. Politikernörden skulle på liknande sätt kunna se en uppstickare på framfart och satsa pengar på. Tänk den som uppmärksammade eller rent av visste om Anna Maria Corazza Bildts potential att komma in i europaparlamentet och såg till att tjäna sig en hacka.
Lagar och regler förhindrar högt uppsatta personer inom börsnoterade bolag att tjäna pengar på sitt informationsförsprång. Det ligger givetvis i rollen som politiker att inte missbruka sin ställning. Men mig veterligen finns inget lagstadgat förbud mot bettande politiker. Om politisk vadslagning är något som förpassas till medieskuggan blir det dessutom svårare att veta i vilken utsträckning det förekommer.
Statistiska opinionsundersökningar är ingen exakt vetenskap. Att satsa pengar på framtida händelser är inte heller en exakt vetenskap. Förutom om man vet vad som komma skall. Förhoppningsvis är svenska politiker inte en skock skrupelfria krösusar. Och vi väljare då? Skulle vi betta efter den politiska opinion vi bstödjer eller skulle vi rösta efter vad vi har bettat på?