Att man ska få ha fyra fruar och ingen arvsrätt kommer få ännu färre att rösta på Centerpartiet. Så lyder experternas respons på förslaget till Centerns nya idéprogram. Experterna, det är alltså såväl partifolk som medier och deras analytiker. De hysteriska reaktionerna är minst sagt förvånande, likväl gör de att syftet med idéprogramförslaget uppnås med råge: att prata grundläggande värderingar och principer. Just det som partier anklagas för att strunta i.
För det handlar om ett idéprogram – inget partiprogram, vilket journalister felaktigt påstår gång efter annan. Visst kan idéer anses vara mer fluff än handfasta insatser. Men idéerna är grunden. C är i akut behov av en ideologisk ryggrad, ett slags partipolitisk självkänsla.
Att förslaget är ett förslag har partiledare Annie Lööf och Fredrick Federley, en av dem som arbetat fram förslaget, tvingats repetera otaliga gånger. Men det verkar inte gå in i de så kallade experterna. C-medlemmarna kanske inte orkar (!) läsa hela programförslaget och då lämnar de partiet när de hör talas om månggifte och fri invandring, sa Östgötakretsens ordförande Gösta Gustavsson i veckan (SVT 10/1). Jag hoppas att ambitionen och den intellektuella nivån hos centerpartisterna är bra mycket högre än vad Gustavsson antar. Ett sorgligt antagande, dessutom.
Programförslaget är en kombination av slarv och politiskt fel inriktning, rasade partistyrelsemedlemmen Kristina Jonäng i går (SvD 11/1). Tack för den överreaktionen, det är precis de passionerade känslorna som C behöver.
Det är förbluffande att de som tar sig ton i den svenska politiska debatten verkar så ovana vid idédebatt. Raserierna måste ändå sägas vara väldigt osvenska; ett adjektiv som går hem hos väldigt många svenskar.