Just pumpor tycker jag om. Inte nog med att de är goda att ha i soppor eller till efterrätter, de är dekorativa också. De kommer i alla möjliga storlekar, former och färger. Den klassiska varianten, den lite plattare klart brandgula, är den jag älskar mest. Så mycket att jag en gång i tiden tatuerade in den på min överarm. Givetvis med ett skrämmande Jack-o'-lantern-ansikte inkarvat i skalet.
Och pratar man om pumpor så går det inte att undvika att prata om Halloween och spöken också. Jag tycker allt hör ihop liksom. De dimmiga morgnar vi haft ett tag nu är som tagna ur filmen "Sleepy Hollow" och jag väntar bara på att andarna i huset ska kicka i gång. Men nu ett tag har vi haft det ganska lugnt. Enda sedan min man stängde dörren till den andra världen har det varit väldigt tyst faktiskt.
Och jag tror att det är så det kan vara. En del personer har lättare att få kontakt med den andra sidan och om den personen stänger telefonledning, ja då upphör kommunikationen så att säga.
Se bara på Johanna Lithman i artikeln i det här numret. Efter en seans blev det full fart på övervåningen i deras hus och det kalaset var inte över förrän ett medium kallats in.
Då fick hon även reda på att man kanske borde tänka sig för innan man plockar hem andra personers gamla grejer i sin bostad. Tidigare ägares energi kan nämligen följa med. Något som jag definitivt tror hände i vår familj.
Vi plockade nämligen hem en trebent så kallad munkstol. Köpte den i en antikaffär och fick på köpet en dyna. Jag tyckte att den broderade dynan var ganska ful så jag lade den genast i ett skåp. Det dröjde inte länge förrän det började hända saker i lägenheten. Vaknade man på natten kunde man höra stolen knaka, precis som om någon satte sig i den. När vi inte gjorde något åt saken så spred sig energin till hela lägenheten. Dörrar stängdes (inga korsdrag), glödlampor skruvades ur och saker flyttades om. Personer som sov över, och som vi absolut inte pratat spöken med, berättade om att de legat som förlamade medan en skepnad böjt sig över dem.
När jag hittade dynan efter något år, och då tyckte att den var ganska snygg och placerade den på stolen igen, så försvann många av iakttagelserna. Det blev lugnt igen.
En annan gång var det min bror som drabbades.
Han tror egentligen inte alls på andevärlden men verkar ändå vara väldigt mottaglig för kontakter med andra sidan. Som den gången när han sov över på sitt jobb. Han var helt ensam och alla rum var larmade med rörelsedetektorer, ja förutom det rum som han sov i. Plötsligt mitt i natten hörde han en diskussion på andra sidan dörren. En diskussion som steg i ljudvolym. Till en början trodde han att företaget, som han jobbade för, hade fått besök av tjuvar och tänkte först ringa polisen. Men så bestämde han sig för att kolla själv först och öppnade försiktigt dörren. Precis när han öppnade dörren försvann rösterna och den långa korridoren utanför var helt öde och låg i mörker.
Då ska man veta att han jobbade för ett auktionsföretag och att man just dagen innan fått in ett stort dödsbo. Kanske var det den gamla släkten som delade upp bohaget mellan sig.
Så tänk på det när ni går på loppis och auktion för att göra fynd – ni kanske får något helt annat med er också.