KRÖNIKA: Titanic är ingen blockbuster 2012

I dag är det exakt hundra år sedan fartyget Titanic sjönk i Nordatlanten. Få historiska händelser har varit så populära hos västerländska regissörer sedan 1912 – uppemot 30 större filmer och tv-serier har spelats in om tragedin som bragde 1 500 personer om livet. Katastrofen innehåller allt som behövs för en bra story: kamp på liv och död, klasskonflikter, människans strävan efter tekniska framsteg, skottlossning och undergång.
För att en film eller tv-serie ska dra in pengar måste storyn spela på publikens känslor. Identifikation med karaktärerna och igenkänning av samhällklimatet är nyckeln. Enligt historieforskare har Titanickatastrofen varit extra lukrativ att dramatisera i orostider, då stämningar i samtiden och det som hände vid förlisningen har kopplats samman.
Ett typiskt exempel är den tyska naziproducerade filmen Titanic, påbörjad 1939. Den enda goda personen är den tyske kaptenen som tappert och kollektivistiskt räddar passagerare. Emot sig har han amerikanska och brittiska kapitalister. En bit in i handlingen allierar sig tysken med en rysk kvinna som trots allt visar sig vara att lita på. Storproduktionen skulle locka den tyska publiken i hotfulla krigstider, om den inte stoppats i sista stund på grund av krigsförloppet. En annan filmatisering är brittiska A Night to Remember från 1958, där kampen mellan skeppets onda och goda känns igen i maktspelet i kalla kriget.
Titanic som katastrofernas historiska spegel säger något om den tid vi lever i nu. Trots märkesåret rullar inte förlisningen upp på biodukarna och endast två engelskspråkiga tv-serier har producerats inför i dag. För att locka miljoner biobesökare anser inte producenterna att storyn håller. Enligt historikerna betyder det att vi ser ljusare på vår tillvaro i dag. På många sätt var det inte bättre förr.