Efter att ha återhämtat sig från kräkattacker orsakade av en utdragen Stieg Larsson-pandemi, säger litteraturfolket att även spänningslitteraturen är på väg mot graven.
Man kan fråga vad som kommer härnäst. I radioprogrammet God morgon världen! i förra veckan (P1 12/2) tippade akademiker och förläggare att Charles Dickens-takterna kommer tillbaka. Den 7 februari var det exakt 200 år sedan den brittiske författaren föddes. Hans berättelser om Oliver Twist och den sociala misär som drabbade fiktiva karaktärer i industrialiseringstidens England är centrala i den västerländska litteraturskatten.
Inga historiska europeiska epoker har så stora likheter som vår tid och Charles Dickens, sade ekonomihistorieprofessorn Lars Magnusson i radioprogrammet. Globaliseringen har precis som industrialiseringen lett till klasskonflikter, social oro och stor arbetslöshet i vissa grupper.
Men arbetarklassen är inte Sveriges kulturbärare i dag. Kanske frodas en ny generation Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson vid skrivborden. Innan de har blivit publicerade ska jag läsa italienaren Antonio Tabucchis nya novellsamling. Tiden åldras fort beskrivs som en berättartekniskt finputsad kulturgeografisk resa genom Europa i då- och nutid. Det är en efterlängtad nyckel för att reflektera över den svåra tid Europa befinner sig i. Och kanske förstå varför människor mutar och skattesmiter i länder som Grekland och Italien.