Kryss i taket

Sakta men säkert börjar personvalets effekter synliggöras. Kampanjer lanseras. Nätverk bildas. Kampen om vem som ska få väljarnas förtroende är inte över bara för att partiet fastställt en inbördes ordning på den officiella listan. Personvalet är bra, det vitaliserar politiken, lyfter fram människan bakom partiemblemet och bryter ny mark i de politiska leden. Förhoppningsvis leder det, på sikt, till att det upplevda avståndet mellan väljaren och den valda minimeras.
Men så här långt har de flesta positiva omdömena om personvalet kommit från borgerligt håll. På den socialistiska kanten har det muttrats om faror för interndemokratin och så kallad urholkning av demokratin. Ska man vara elak så handlar det om en rädsla för att partipiskan ska tappa bettet, ska man vara snäll är det möjligtvis en oro för att den som inte är bra på att framhäva sig själv ska hamna i valrörelsens bakvatten. Och vänsterpartiet har uppmanat sina kandidater att avstå från personkampanjer. Det kan, som det heter, splittra bilden av partiet.
Vänsterns egen riksdagsledamot Charlotta Bjälkebring tänker uppenbarligen inte ge slaget förlorat trots att hon hamnade utanför valbar plats, som femtenamn på partiets lista, där Elina Linna från Nyköping tog över förstaplatsen. Det har bildats ett nätverk som ska kryssa in Charlotta Bjälkebring i riksdagen, här finns kampanjmaterial och en egen hemsida.
Nätverket för Bjälkebring svär högt i vänsterkyrkan, spännande.