Just det, storbandet. Redan att våga sig på den utmaningen gör att man måste beundra sångarnas mod. Och på teatern i går kväll tog det ett tag innan säkerheten infann sig a cappella och förmågan att få det att svänga ihop med jazzbandet.
Bäst för dem blev det efter paus med ”Fritiof och Carmencita” som många av dem kunde sjunga utantill och göra med inlevelse och sedan också ”Jag längtar till Italien”, där slutets småkluriga övergång till stämsång satt som gjuten.
Mest och bäst sväng på synkoperna fick kören ihop med bandet i ett uppjazzat arrangemang av ”I en grönmålad båt”, som vi också fick i repris som extranummer.
Riktigt bra på hugget var storbandet Oxelösound, och hade många noter att plocka fram när nu temat för kvällen var resor på jorden och i rymden.
Saxofonerna gick i gång på högvarv direkt med ”A night in Tunisia” och fortsatte med tuff attityd i Ellingtons ”Caravan”. Trumpeterna hade sin bästa stund i rampljuset i ”April in Paris”.
Repertoaren var till stora delar Frank Sinatras sånger för ”Swinging lovers”, men som tur var fanns Lisbeth Strand Järpehag som hade röst och säkerhet för att göra något riktigt bra av en swingklassiker som ”Blue skies” och känsliga sånger som ”Georgia” och ”As time goes by”.
En ganska underhållande kväll alltså med en kul idé med resor som tema. Men lite högre tempo kunde behövs liksom någon form av kort sammanhållande prat i skarvarna.
Kul med båt och flyg
Ta sjutton man i ett storband och lika många i en manskör. Vilket gäng tror ni vinner i volym och snärtighet?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!