Kul med Povel-entusiasterna

Men lugn, bara lugn. Det behövdes bara att kören fick sjunga ut och vara trygga i sina stämmor, när de i grupp gick in i de två buskisrollerna Kristin och Jolin, som störtgrälar på varandra.
Sedan satt det mesta på plats, och andra delen var klart bättre. Ja, stämföringen var för svår för de tio som sjöng a cappella i ”Den finska klockan”, men de måste få prova och viljan är berömvärd även om kraften saknas, enligt det gamla ordspråket.
Och som helhet blev det en kul kväll med våra lokala Povel-entusiaster, som under lång tid valt ur det rika materialet och smällt i sig de knepiga texterna, ömsom tungvrickande, ömsom sentimentala.
Klurigt att skriva är det i alla fall. För körens upplägg var ju att inte skvallra i förväg om programmet. Så vem som gjort vad stod på papper vi fick först när vi gick hem.
En bra idé faktiskt med ett så mångsidigt geni som Povel Ramel. Nu blev det lite extra spännande att gissa hur kören skulle snitsla sin bana mellan sång- och pratnummer, solon och körsång.
Min körfavorit? Jo, när det blev tango och vals samtidigt och Enes Omerdin lyfte allt till himlen med sitt magiska dragspel.
Eller? Det var nog ändå när de sjöng om fars gamla fabrik med fem olika rörelser och sångslingor till drivande boogiewoogie-piano.
I den berömda dialogen om biofilmen var Lennart Ringdahl jätteveligt osäker mot Lena Söbergs vassnästa tjej som inte vill bli uppraggad alls. Toppenbra!
Sedan var det märkligt att det klev fram så många solister ur körens led. Sånt är frimodigt och hedrande för en kör även om det inte går perfekt – de är ju inte proffs, eller hur?
Anette Hansten och Marie Bergström Löfgren gjorde var sin blyg flicka medan Simon Karlsson var riktigt hemma i den runda rollen som trygg trubadur.
En brun, rund och glad mamma dansade plötsligt in och alla som känner Britt-Marie Bruno-Asp kommer att kräva repriser. Perfekt för älvadansen och Povels vänliga lek med naturmytisk visa var Eva Skoog.
Sitt livs roll? Kanske överdrivet, men Kajsa Stålbrand var jättebra som bakfull änka. Och har mer att ta fram.
Mest pådrag av alla hade Lennart Castegren som ledde kören i leken med ”Den gamla goda tiden”.