Kul mest under bältet

Premiären i fredags visade upp en mycket välrepeterad ensemble, som till och med lyckades dölja att en av dem fått förhinder och att hennes roller fått omfördelas.
Första akten kändes dock ojämn och även lite osäkrare sångligt än efter paus, då det oftast var med en självklar säkerhet som numren flöt på, ibland i häpnadväckande snurrfart, som när stafettläkaren glömt sina glasögon och körde huvudet i busken och bedövningssprutan i sitt eget ben.
Extra buskisroligt blev det också när tre karlar klätt ut sig i festklänningar och vi fick tjuvlyssna till deras ganska snuskiga tjejprat flickor emellan. Eller när installationen av bredband ledde till en väldig förnyelse av det skrangliga pensionärsparets sexlusta.
Alltså är saken klar. Ni som gärna ser komiker som Stefan och Krister och gillar skämt om kiss och bajs och sex ska köpa biljett och plocka fram festhumöret innan ni går hemifrån. Detta är inte snorkigt menat, inte alls, för det kan vara obetalbart med tre pinknödiga karlar som hjälps åt på pissoaren. Men en tuting i pausen som gardering är inte fel, för andra akten är ännu mer under bältet.
Enligt den nya revyn har det inte hänt så mycket i Trosa eller Vagnhärad eller Västerljung. Det tycker jag är synd, som gärna ser välförtjänta elakheter mot lokala pampar och politiker. Och även Carl Philip, för den delen.
Men det är bra att revyn har en röd tråd med alla våra nya vanor och ovanor med telefoner och sociala medier. Allvarligt och därför minnesvärt är första numret som visar hur två personers gemenskap via Facebook och Twitter också kan bli den tredje personens utfrysning. Och en bank utan kontanter? Då blir jag lite osäker på om det är en bank längre.
Bra också med många sångnummer även om de är ojämna och med för många verser i vissa fall. Fint att ett miljöproblem kan vara med så fyndigt som i Himlen fäller sina tårar till melodin Life on Mars. Och full pott för hur elegant Appat och klart passar till Grease-originalet som slutkläm på hela kvällen.