November.
Bara själva ordet får många av oss att associera till en miljard nyanser av gråaste grått.
På det regn, slask och kyliga vindar som gör att i alla fall jag på fullaste allvar (och med mina i-landsglasögon på) inte riktigt kan förstå hur ytterligare månader i minusgrader ska kunna genomlidas.
Skoj är det därför att det är just i detta vider till månad som Nyköping, ja hela Sörmland för den delen, föräras invigning av ett alldeles sprillans nytt länsmuseum.
Efter att jag varit på pressvisning i veckan vågar jag lova er att det lär bli en allt annat än grå upplevelse. Arkitekterna som ritat Sörmlands museum bestämde sig nämligen tidigt för att färgvalen på såväl väggar som all annan interiör skulle gå i varma färger. Den klassiska gallerifärgen vit bannlystes.
Nu är visserligen fasaden i just en av alla grå nyanser. Men den är desto mer spännande, vilket ni kan läsa om på dagens kultursidor. Och innehållet i övrigt, ja det är för att slänga mig med min nioårige sons uttryck, väldigt ogrått.
Bara att nosa på de nio nya utställningarna, få en vesselsnabb guidning i de berättande magasinen och höra om helgens kommande konserter gav mig en rejäl kulturell vitamininjektion.
Ni som läst mina krönikor under hösten kanske minns den där jag efterlyste en ny symbol för staden Nyköping? Jag tror mig nu har funnit den.
Museet har med örat mot asfalten fångat upp den kolossala ökningen av en luden djurart i stan när de köpt in konst som....ja sägs spegla dagens Nyköping en smula.
En art som gillar att reproducera sig. En masse.
Och som efter ett välkänt takras på Rosvalla tennishall för åtta år sedan gjort det hej vilt.
Låt oss se om alla ni som besöker invigningen i helgen tänker på samma sak som jag.
Vi ses i vimlet!