Sakta och mycket omsorgsfullt trär han på sig dem, de vita handskarna i mjukt skinn. I de djupa rockfickorna ligger laddade vapen. Ungkarlen och sakföraren - eller brännvinsadvokaten som han också tituleras - Axel Ragnar Willén är redo att gå ut.
– Han var en man med storhetsvansinne, en nazist som förespråkade den ariske mannens överlägsenhet. En tid före denna ödesdigra dag, som utspelade sig 1936, hade han skrivit ett manifest. Nu gick han till rådhuset i Nyköping där han sköt ner två personer innan han valde att rikta vapnet mot sig själv, berättar regissören och manusförfattaren Kenneth Bodin som finputsat föreställningen som hade urpremiär för sju år sedan.
Rådhusmordet är bara en av totalt fyra ruskiga historier som väntar. Föreställningen startar med att publiken får en kollektiv dödsdom av en bödel vid Porthuset.
Därefter visas de ner i Nyköpingshus mörka kasematter, där den unga Vrenabon Nils Oluffsson sitter fjättrad efter att han 1586 tog livet av sin morbror.
Kenneth Bodin berättar att mordet kan liknas vid ett dåtida Knutby, eftersom ynglingens far sades vara hjärnan bakom själva mordet. Ynglingen Nils Oluffson erkände dådet och fängslades på Nyköpingshus innan han halshöggs i Vrena i slutet av 1500-talet.
På 1600-talet skedde ett annat, synnerligen bestialiskt, dubbelmord som iscensätts vid ett av träden utanför borggården.
Den välbärgade bonden Eriks relation med grannkvinnan Marit sågs inte med blida ögon av byborna i Stigtomta som kom deras kärlek på spåren.
– Båda var gifta på varsitt håll så det handlade om dubbelt hor, något som på den tiden var belagt med dödsstraff. De försökte fly, långt in i Kolmårdenskogen, men det slutade illa, berättar Bodin som även har med mordhistorien om den sista häxanklagade kvinnan Anna Eriksdotter.
– Det finns ett kusligt sanningskorn i att de dåtida morden har en så tydlig koppling till mord i nutid, säger Melker Appel som skådespelar tillsammans med Bodin och Emilia Rasmusson.