Nu söker kyrkan i Nyköping efter gravrättsinnehavare till mängder av övergivna gravar.
– Vi har gjort vad vi kan för att hitta dem. Nu får skyltarna sitta i två år, säger Kalle Hansson och visar på en liten grön skylt som sitter nedstucken vid en mossbelupen sten. Släktingar eller närstående ombeds höra av sig till kyrkogårdsförvaltningen. Under tiden har minst en, och kanske två, mors dag, fars dag och alla helgons dag passerat. Hör ingen av sig anses graven återtagen.
Men det tar ännu ett tag innan stenen ryker. I sex månader berättar en ny skylt att tiden är mätt för graven. Sen tas stenen bort och lagras i ytterligare ett år innan den blir till kross någonstans.
Börjar det bli fullt på kyrkogården?
– Nej, inte alls. Vi har gott om plats. Men vi vill att det ska vara en levande kyrkogård och ingen ödekyrkogård.
Kalle Hansson säger att barn ska få röra sig och leka på kyrkogården utan att riskera livet.
– De måste kunna vara med utan att behöva gå i koppel. Det här är också en viktig plats för barnen.
År 2011 dog en åttaårig flicka i Bollebygd efter att en gravsten på 150 kilo vält över henne. Efter dödsolyckan har landets kyrkogårdsförvaltningar blivit mer uppmäksamma på problemet med dåligt förankrade stenar och rutinerna för översyn har skärpts. Behöver gravstenen säkras är det gravrättsinnehavaren som får betala notan.
Vissa gravar har gamla skötselavtal som säger att kyrkorådet ska sköta vården. Det kan vara avtal utan slutdatum och den forna gravrättsinnehavaren är sedan länge borta. Men en del stenar kommer att bevaras för alltid trots att de saknar gravrättsinnehavare, säger Kalle Hansson.
‒Vi har gravar som är ett stycke kulturhistoria. De ska vårdas och kommer aldrig att försvinna, säger Kalle Hansson.