Lager på lager i ladan

Det var en sån fantastiskt läcker rock och väldigt praktisk. Du föreslog att jag skulle ha stora fickor på tvären med flera fack där jag kunde ha verktygen. Och mamma sydde precis efter beskrivningen, berättar Anna-Stina Åberg när hon nu möter Gunilla Pontén drygt trettio år senare.
Kläder ska vara praktiska, svarar kläddesignern Gunilla Pontén blixtsnabbt. Jag har alltid stora fickor i mina kläder. Annars ramlar ju sakerna ur.
Egentligen är det lite märkligt att Gunilla Ponténs och Anna-Stina Åbergs vägar inte korsats tidigare. Båda designar de kläder och smycken med tanke på den målgrupp som brukar kallas mogna kvinnor, alltså inte de yngsta och mest trådsmala.
Jag gör kläder för vanliga kvinnor. Man ska kunna ha lite valkar och ändå vara snygg. Och om man är medelålders ska man absolut inte klä sig som en tonåring, deklararer Gunilla Pontén som gärna ritar kläder som ska bäras i lager-på-lager.
Jag har min egen stil och den brukar vara modern ungefär vartannat år. Trender är jag inte intresserad av.
Silversmeden Anna-Stina Åberg är en av de som tillltalats av Gunilla Ponténs klädstil. Så när hon skulle ställa ut sitt silver i sommarladan i Bärbo och sökte något att visa ihop med smyckena, så var det Gunilla Pontén hon ringde till. Och även om de inte träffats personligen förrän nu, så har Anna-Stina genom åren hållit koll på den designer som kom till idén till hennes första arbetsrock.
Nån gång i mitten på 80-talet köpte jag en av dina knallrosa kappor. Kommer du ihåg dom? frågar Anna-Stina och Gunilla nickar. Jodå, visst minns hon dom.
Redan som tonåring började Gunilla Pontén rita sina egna kläder. Det som fanns i butikerna ville hon inte sätta på sig.
Sextonåringarna såg ut som tanter på den tiden, berättar Gunilla och beskriver 40-talets flickkläder med avsmak.
Själv klädde hon sig i tvärrandiga tröjor, cardigans med knäppning i ryggen och jeans som specialimporterats från USA. Och höll på att bli relegerad på kuppen.
När rektorn kallade in mig sa jag att så här kommer varenda flicka att klä sig om tjugo år. Då sa han att det får vi verkligen hoppas att de inte gör, berättar Gunilla och skrattar.
Som ung fotomodell och designer fortsatte hon att ligga steget före den svenska klädvärlden. När hon sa till chefen för Lapidus Konfektion att företagets kläder var för tantiga i slutet av 50-talet, bad han henne rita något bättre själv.
Gunilla inspirerades av företagets gardiner och ritade en smårutig kollektion två år innan Brigitte Bardot gjorde Bardotrutan till en världsfluga.
Det sålde jättedåligt. Det blev min största flopp någonsin, ha ha.
Men Gunilla gav inte upp. Hon har blivit en av Sveriges mest kända kläddesigner och har jobbat åt de flesta stora företagen i branschen från Hettemarcks till H