För ett tag sedan skrev jag en krönika, det var kring tjugondag knut. Minns ni? Det handlade om mängden tid (i veckor mätt, för att vara exakt var det 14 till antalet, och ännu mer specifikt tror jag använde frasen "14 veckor av hårt lutherskt arbete") som låg mellan oss och närmaste ledighet i form av röd dag.
Jag tänkte bara uppdatera er på hur det går.
Jag vet, den här årstiden är det svårt att känna att någon tid alls passerar. Har det varit jämngrått väder i tre veckor i sträck är det liksom lite svårt att skilja på dagarna, de flyter ihop.
Apropå det, är inte vädret osedvanligt onajs, ändå?
Jag menar, det känns som att man vandrar över den mongoliska stäppen, eller något – eller som jag tänker mig att det känns i alla fall. Blåsigt, minusgrader, men ingen snö. Torrt, kallt damm från när vägarna grusades virvlar omkring. Det är som att någon vridit ner färgreglaget en hel massa grader. Hela världen ser liksom lite…smutsig ut? Att tvätta bilen är bara att glömma, men det är lika bra, för jag har verkligen ingen lust.
Var var jag? Just det. Tillbaka till lägesrapporten.
Närmaste röda dag är långfredagen, och i morgon är det nio veckor dit. Vi är nästan halvvägs hörni! Och nu för tiden hör man faktiskt fågelkvitter på morgonen. Bara en sån sak.