Att politiker ska vara som folk är mest är en ganska utbredd uppfattning i vårt land. I går kom kvitto på att så ungefär är fallet, i alla fall om man kollar på gymnasiebetygen för 49 av våra mäktigaste folkvalda. 3,8 hade de i snitt omräknat till 1-5-betygen – alltså lite lagom bra, att jämföra med rikssnittet på 3,2, enligt en granskning i Lärarnas Nyheter.
Att ha toppbetyg är ingen merit i sig för svenska politiker. Det illustreras tydligt i kritiken som återkommer till Centerledaren Annie Lööf, den enda i granskningen som gick ut med högsta betyg i alla ämnen: "Vad vet hon egentligen om verkligheten, lämnade hon någonsin skolbiblioteket?". Att finansminister Anders Borg (M) hade etta i matte blir däremot nästan ett karaktärsdrag som uppvisar kompetens och kämparvilja.
Att höga betyg inte spelar roll är ett resultat av sosse-eran på 1900-talet, analyserar statsvetaren Jenny Madestam i Lärarnas Nyheter. Politiker skulle inte vara snobbar, och så har det förblivit. Visst är det bra att de som styr inte är några övermänskliga övermänniskor, samtidigt som det är upp till medborgarna att rösta in kompetens. Anders Borg var dålig på att räkna och hoppade av gymnasiet; många år senare rankades han som Europas bäste finansminister av tidnigen Financial Times.
Det låter som den gamla (S)lagdängan alla ska med. Och det är bra att alla får en andra chans. Men chanserna som Maud Olofsson, Göran Persson, Mona Sahlin och Stefan Löfven fick blir allt färre för varje ny mandatperiod. En politiker utan högre utbildning kommer inte ha färdigheter eller förtroende nog för att vinna val.