Niklas Bergqvist, festivalgeneral och till vardags låtskrivare som även jobbar med funktionshindrade. Hur känns det?
– Det känns bra. Vädret ser bra ut om vi ska tro prognoserna. Vi har ett starkt startfält med väldigt hög kvalitet rakt igenom. Vi hade uppehåll förra året så vi vet inte riktigt tillströmningen, jag går alltid och oroar mig innan vi ska köra. Och följer väderapparna säkert tre veckor innan, slits mellan hopp o förtvivlan.
Vad säger du om startfältet?
– Vår nisch är att inte vara nischade. Det känns superkul att vi till exempel har Ellinore Holmer från Hudikteatern som också är Melloartist. Nike Markelius, från gamla Tant strul, som jag också spelat lite med är också riktigt jäkla bra. Sen är det skoj med Factory, vi har ju haft liten tråd att köra retroband.
Vad blir det runtomkring?
– Vi har ju kört barnaktiviteter tidigare men i år känner vi nej nu kör vi familjeföreställning bara. Barnaktiviteterna har inte gett den uppslutning vi drömt om. Nu kan man gå dit och lyssna på musik och vara och äta och sitta i gräset.
Hur har festivalen förändrats sedan den där lördagen på Björnlunda hembygdsgård 2012?
– Den blev aldrig av ens! Vi hade tänkt spela ett par band i Björnlunda, men alla var inte med på det. Då flyttade vi idén till Södertuna och sen byggde vi på den. Och sen dess har det mejslats ut vad vi handlar om. I framtiden kanske det blir mer barninriktad underhållning från scen.
SN:s recensent har kallat er ”en mycket viktig del” av Gnestas kulturliv men i fjol gjorde ni annat. Hur ser framtiden egentligen ut?
– Vi jobbar ju med Södertuna och ibland är det så fullbokat med stora bröllop att vi inte får plats. Vi flyttade in till en parkeringsplats i Gnesta ett år, men det hade långt ifrån samma charm. Så får vi plats på Södertuna så kör vi gärna där, men vi får ta från år till år. De är på så länge de har möjlighet.