Landskap som geometri
Konkret konst består av geometriska mönster och föreställer ingenting annat än sig själv. Men när Peter Freudenthal guidar bland kvadrater och rektanglar på Pelles Lusthus växer landskap och människor fram i bilderna.
Just när man hunnit bestämma sig för att en orange fyrkant som försvinner ner i ett blått färgfält naturligtvis kan vara en sol på nedgång, pekar Peter på två lila och gröna kvadrater i målningens nederkant.
Och där står hustrun och jag och tittar på solen.
Konkret konst brukar av de oinvigna kallas svår, men det ställer inte Peter Freudenthal upp på. Invändningen att man som galleribesökare behöver konstnären som guide, viftas bestämt bort.
Det krävs ingen guidning för att förstå målningarna. Det enda som krävs är engagemang från den som kommer hit och glor. Jag ger mina bilder titlar som man kan fundera kring. Och vad du som betraktare kommer fram till är precis lika giltigt som det jag själv tänkte på när jag målade bilden.
Tränger man djupare in i Peter Freudenthals bildvärld ser man mestadels landskap av olika sorter.
Egentligen har jag alltid målat landskap, men det vågade man ju inte erkänna på 60-talet. De ortodoxa konkretisterna gjorde ju sina bilder efter matematiska beräkningar, så jag påstod att jag räknade jag också. Fast egentligen var det landskap hela tiden. Ha, ha, flinar Peter nöjt.
Som 18-åring följde han en dag med mamma till Liljevalchs Konsthall och såg utställningen Konkret realism. Året var 1956 och den konstintresserade tonåringen kände direkt att det här var något för honom.
Några år senare åkte han till Afrika som arkeolog. I den nubiska öknen låg de små lerhusen som rektanglar i landskapet och Peter började måla. 1966 hade han sin första utställning.
Jag har aldrig känt något behov av att gå tillbaks och måla riktiga landskap. Det är så många andra som gör det, och de gör det väldigt bra.
Peter Freudenthal bekänner sig till konstruktivismen, en vidareutveckling av konkretismen och en mer föreställande sådan.
De riktiga konkretisterna tycker att jag är en eländig landskapist. Men landskapsmålarna tycker nog att jag är en eländig fyrkantsmålare, skrockar Peter.
I Pelles Lusthus ställer han ut tillsammans med två själsfränder. Lars Erik Falk är skulptören som jobbar med diagonaler, helst i 73 graders vinkel, som han räknat ut är den perfekta balanspunkten mellan stående och fallande. Kista tunnelbanestation och Lindhagensplan i Stockholm är två av de platser som försetts med Falks tunna, diagonala och färgstarka skulpturer. Den tredje utställaren, Carl Magnus, har varit professor vid Konsthögskolan i Stockholm, sitter med i Konstakademien och har under många år utforskat trappformen i sina målningar.
Gemensam vernissage har de tre på Pelles Lusthus i dag, lördag. Utställningen pågår sedan till den 30 juni.
Så jobbar vi med nyheter