Återträffen blev en affärsidé i mitten på 2000-talet. Det var ingen tillfällighet. Marknaden bar sig när landsortskolor runt om i Sverige fick se den ena årskursen, efter den andra, flytta till storstäderna för jobb eller vidare studier. Och likt alla framgångskoncept spelar återträffen på människans fåfänga.
Konceptet är plugghästens revansch. Det är kvällen när tesen att läxläsning faktiskt lönar sig besannas. Glasögonormen som lämnade sin trögflytande uppväxtort för att doktorera på Handelshögskolan är festens hjälte – medan balens drottning inte sällan får kronan på sned.
Så du har inte flyttat mer än 100 meter från ditt föräldrahem? Jaha. Trevligt. Kul att ses.
I går presenterades ny forskning för entreprenörer som tänker försörja sig på att arrangera klassfester i landets sporthallar. Flytten från det mindre lokalsamhället till storstäderna fortsätter att förstärkas. Folkmängden i Sveriges fyra storstadsregioner har under de senaste 20 åren växt med lika många procent (SR 29/12).
Utvecklingen mot en förstärkt urbanisering är intressant. Dels eftersom unga kvinnor driver migrationen, dels eftersom männen fortsätter att prioritera tryggheten på uppväxtorten. Myten om mannen som en modig familjeförsörjare bör alltså begravas. Redan i dag köper många kvinnor i karriären sina föräldrahem – och använder dem som lantställen.
Kvinnligt ägande på landsbygden lär inte minska.
Nåväl. Om lokalsamhällets sociala kontroll används rätt, föder kontrollens inneboede omtanke kreativitet. Innovationer och goda idéer har aldrig varit beroende av höghus. Men idyllen kan också vara isolerande. Framförallt landsortens döttrar tenderar att drabbas av den sociala kontrollens baksidor.
Storstäderna har således blivit synonyma med fler möjligheter – och möjligheter ska bejakas. Staden har därför hög status. Men staden och lokalsamhället är beroende av varandra för att kunna utvecklas.
Det är hela Sveriges problem om landsorten tvingas att dras med en förlorarstämpel.
Landsorten behöver lyftas
Häromåret fick jag en inbjudan till återträff. Någon hade räknat ut att det var tio år sedan min klass slutade högstadiet. Själv hade jag precis sett en svensk film som handlade om just klassåterträffar – och valde därför att stanna hemma. Att dricka sprit i min gamla sporthall påminde lite väl mycket om spruckna drömmar.
Så jobbar vi med nyheter