I slutet av oktober 2011 besökte jag Nyköping för första gången. Ja, det är faktiskt sant. Trots närheten till min gamla hemstad och alla gånger 0155 hade passerats så hade tidigare stopp bara inneburit en snabb burgare eller ett billigt flyg i närheten.
Bland det första som slog mig, när jag till anställningsintervjun på SN tog av västra avfarten från E4, var: vilka konstiga trafiklösningar! Högerregel där jaha, varför kan man inte köra rakt fram här, jaså hur kan det här vara huvudled? Det har jag nog tänkt fler gånger.
Det här ska inte riktas som någon kritik mot dem som planerar trafiken i modern tid. Det blir ju lite knasigt om E4 ska gå rakt genom staden, som förr, något som en del i befolkningen faktiskt vill ha tillbaka.
Men sedan dess har det hänt saker och det är inte utan att jag känner mig förföljd. När vi hade redaktion på Sankt Annegatan blev det plötsligt enkelriktat och gångfartsområde och diverse vägarbeten gjorde att man vissa dagar fick köra omvägar. Frid och fröjd sedan vi flyttade ner till Fruängsgatan. Vad hände då? Jo, då ska det bli enkelriktat och gång/cykelväg även på denna gata... Som om det inte räckte med parkeringsbekymret (gnället om att 08-hockeyföräldrar snor pressplatserna på Rosvalla, trots att alla platser där är gratis(!), kan vi ta en annan gång), för oss som uppskattar att bo på landet och då behöver bilen då obekväma arbetstider arbetas. Kollektivtrafik uppskattas, även när man som undertecknad har järnväg som närmaste granne, men det är några mil till närmaste station...
Om 100 år kommer det säkert ses som konstigt att E4 går så nära, eller rakt genom, staden även då. Fast, då kanske vi har kommit så långt att vi kan teleportera oss snarare än att ta bilen, om vi så skulle önska.