Längtan till landet slutade utanför Stigtomta

Det är sista anhalten innan landet. Det är mitt i, samtidigt som det är landet, säger Maria.
Både hon och hennes man Lars är uppvuxna på landet och det är där de vill bo. Tidigare bodde de inne i samhället i Stigtomta.

Men för fyra år sedan köpte de sitt renoveringsobjekt och startade projektet drömhus. Åtskilliga timmar har lagts ner på att få huset som de vill ha det.
Det är ett sådant där evighetsprojekt. Vi har ju fått börja om från början. Hela köket var i knähöjd till exempel.
Samtidigt är huset gediget byggt, med riktiga timmerväggar och detaljer som tre kakelugnar och gammal vedspis i järn. Kakelugnarna är på gång att restaureras och då ska det bli elda av.

Just nu är Maria sjukskriven, men hon hoppas på att komma igång och börja arbeta nu i höst. Tidigare har hon arbetat inom vården, men på grund av arbetsskador måste hon byta bana. Helst skulle hon vilja utbilda sig till florist. Blommor och natur och djur överhuvudtaget är ett stort intresse. Kanske blir det så när man växer upp på landet?
Min pappa har alltid hållit på med blommor. Det har gått i arv.
I Stensborgs numera stora trädgård har hon satt lökar av alla varianter. Tills för något år sen bestod dock trädgården mest av en åker, men nu när de börjat komma i ordning försöker hon driva upp olika perenner. På trappen upp emot husets lilla veranda står några krukor med pelargoner och på baksidan står ett stort kärl med tagetes och en självsådd solros. Blommor i kruka får fungera till dess planteringarna tar sig, menar Maria.
Till familjen hör förutom Maria, hennes man Lars och de tre barnen på 11, 13 och 15 år också två zebrafinkar i bur, de två långhåriga dvärgtaxarna Hamilton och Ludde, sex rashönor och en rastupp. Hönorna och tuppen spatserar runt i en liten inhägnad i ett hörn av trädgården. Ett gammalt stall är hönsens hem och där stänger Maria in dem under natten som skydd mot rovdjur.
Det är jätteroligt att studera dem och se hur de beter sig i hierarkin.

Hon förklarar att hönorna bildar små kompisgrupper som sedan håller sig till varandra. Bland hennes hönor är de tre bruna hönorna av rasen skånsk blommehöna ett gäng. En liten gul-röd höna håller sig på sin kant eftersom hon tror att hon ska få kycklingar och tuppen som är en grådunig silkestupp försöker hålla ordning på skocken.
Det är roligt med lite olika sorter. Får jag ägg är det en bonus, säger hon.