Berit Löfström har bott i ett hus utanför Mölnbo i 30 år. Hon är nu synskadad och får åka färdtjänst för att uträtta sina ärenden, men inte in till Gnesta där de närmsta butikerna finns. I stället får hon åka in till Södertälje.
– Jag räknar med att jag åker minst sex mil i veckan i onödan. Det är helt vansinnigt, säger Berit Löfström.
Boven i det byråkratiska dramat är länsgränsen mellan Stockholm och Sörmland. En särskild dispens krävs för att få åka färdtjänst över gränsen.
Berit Löfström fick nej till den dispensen, och beslutet slogs nyligen fast i förvaltningsrätten efter att hon överklagat.
– För mig personligen spelar det inte så himla stor roll, men det kostar kommunen en väldig massa pengar, säger Berit, som inte tänker driva frågan vidare.
Förvaltningsrätten bedömde att hon borde kunna tillgodose sina behov i närområdet, det vill säga Mölnbo eller Järna. Men Berit Löfström menar att hon måste åka till Gnesta för att handla hundfoder. Dessutom bor många av hennes gamla vänner i Gnesta kommun.
– Mina vänner får väl komma och hämta mig, annars får jag avstå. Men det skulle kännas svårt att förlora umgänget med gamla vänner.
Tjänstemän på både Södertälje kommun och landstinget i Stockholm, som är huvudman för färdtjänsten, har avböjt att kommentera ärendet.
Kerstin Pettersson (V), ordförande i äldreomsorgsnämnden i Södertälje, tycker att fel beslut har tagits.
– Det jag kan tycka är märkligt är att man kan åka pendeltåg på SL-kortet till Gnesta, men man kan inte åka dit med färdtjänsten, säger hon.
Det finns en annan möjlighet att åka över länsgränserna, med något som kallas riksfärdtjänst. Ansökan sker via hemkommunen, men måste till skillnad från vanlig färdtjänst göras inför varje resa.
– Det känns inte som ett alternativ, reglerna verkar alldeles för krångliga, säger Berit Löfström.
Enligt en karttjänst på nätet är färdvägen från bostaden till Gnesta 12 kilometer, till Mölnbo 9 kilometer, till Järna 16 kilometer och till Södertälje 28 kilometer.