2018 har varit ett tufft år för Sveriges bönder. Foderbristen till följd av torkan har gjort att tillgången på djurfoder minskat och priserna stigit.
Oscar Wulff har ett hundratal köttdjur på gården. Han säger att årsbehovet av foder är säkrat, och att han kommer att tvingas köpa in strö vinter.
– Vi har hittills lyckats få tag på vall, grovfoder till våra djur, genom att skörda på annat håll än på vår gård. Halmen som vi vanligtvis köper in har heller inte räckt och priset på halm har stigit med 50-100 procent, säger han.
Storleken på den egna spannmålsskörden uppgår dessutom till blott hälften av den förväntade.
– Vi odlar 150 hektar spannmål med allt från raps och korn till vete, havre och rågvete. Sämre skördar betyder ett ekonomiskt bortfall för oss på närmare en halv miljon kronor, säger Oscar Wulff.
Finns de marginalerna i er bransch?
– Nej, inte så stora marginaler och stödet från staten räcker tyvärr inte på långa vägar. Dessutom är det bara ersättning för djuren. Vi är lyckligt lottade som har lyckats reda ut situationen men det gäller inte alla. Många har tvingats köpa foder till sina djur till priser som ligger 100-200 procent över de vanliga, säger han.
Det aviserade stödet som kan börja sökas om någon vecka väntas ge Närsjö gård ett tillskott på 42000 kronor. Det ska ställas i relation till bortfallet för skördeintäkter på cirka en halv miljon och ökade kostnader för halm och den vall som skördats.
– Vi kan få 420 kronor per djurenhet, där en ko eller tre kalvar räknas som en enhet, och vi har runt 100 enheter. Men stödet borde inte vara baserat på antalet djurenheter utan ges som ett generellt stöd till lantbrukare. Det har exempelvis talats om rabatter på diesel. Jag är inte säker på att det är rätt metod men det skulle göra att även spannmålsbönderna får del av stödet.
Enligt Jordbruksverket ska pengarna betalas ut i december.
– Det är tyvärr för sent för många. Många har det ansträngt redan nu och ska klara sig även under oktober och november. Jag vet några som har slaktat ut sina djur och inte köpt in nya. Under ett krisår som det här måste vi kunna få stöd som gör att vi klarar oss.
Borde ni inte kunna stå på egna ben och ta höjd för sämre år?
– Jodå, vi jobbar som vanliga företag men maten är något av det viktigaste vi har. Och ett land borde klara sig självt. Vi har högt ställda krav på verksamheten, vilket är bra. Men vi har även köttimporten som stör prisbilden och gör att vi inte får den betalning vi vill, och behöver, ha. Jag upplever en mer positiv känsla för svenskt kött och svenska köttprodukter från svenska konsumenter, handlare och restauranger. Och det är kul.
Men faran är inte över?
– Nej, faran har inte ens börjat. I januari, februari när fodret är slut kommer vi nog att se en del lantbrukare som slår igen. Som ordförande för LRF:s kommungrupp vill jag dock säga att vi jobbar för att hjälpa våra medlemmar, och hoppas att 2019 ska bli ett mer gynnsamt år.