1972 lämnade Bo Wingård Hägersten, Stockholm för att jobba som svensk- och engelskalärare på Frejaskolan. Föga anade han och hustrun och de skulle bli kvar i Gnesta i drygt 40 år där deras fyra barn även växte upp.
Bo Wingård har i allra högsta grad även varit aktiv i lokalsamhället på andra sätt, bland annat inom politiken för KD under flera år och som ordförande för frikyrkan Ådalskyrkan.
– Som pensionär bestämde jag mig för att skriva boken om skolans inre liv. 65 kapitel blev det. Jag tror att utvecklingen som beskrivs i pendlarkommunen även kan intressera skolfolk på andra håll i landet, säger Bo Wingård som genom åren haft över 1 500 elever.
I boken beskrivs bland annat kommunaliseringen av skolan som drevs igenom av dåvarande skolministern Göran Persson (S).
– Det skulle ske till varje pris. Persson gjorde vad han trodde var rätt men redan då var jag starkt kritisk. Bara en liten byråkratisk detalj som att läsår plötsligt blev kommunala kalenderår fick ekonomiska konsekvenser som knappt går att föreställa sig.
Skolan är en värld som de flesta har åsikter om eftersom alla har erfarenhet av den. Generellt hade föräldrar förr större tillit till lärarkåren.
– I dag så överklagar föräldrarna till och med betygen. Å andra sidan är det myndighetsutövning vi sysslar med.
Bo Wingård beskriver en arbetsplats som förändrats genom åren, ibland på grund av tillfälliga trender. Även en komplex arbetsmiljö beskrivs där kollegor plötsligt delas in i arbetslag. Medan facklärare blir kvar i sina fasta lektionssalar så fick ämneslärare plötsligt flänga mellan olika salar de delar.
– Jag har alltid förespråkat vertikala arbetslag.
Under alla år i skolan har han dock aldrig tröttnat på jobbet.
– Dels för att det alltid händer något när man jobbar med unga, det är en miljö där det oväntade plötsligt inträffar. Ett motto jag jobbat efter är; En bra lärare har en planering - en dålig lärare följer sin planering.
Dessutom har variationen och utmaningen inspirerat, att undervisa förstagluttare eller ha skolledareuppgifter har varit lika inspirerande.
Förordet till boken har skrivits av kommunalrådet Ann-Sofie Lifvenhage (M) och hennes man Peter Lifvenhage som varit Wingårds elev under många år.
– Jo, Ann-Sofie hade jag framförallt kontakt med när det kom flyktingar till Gnesta under Balkankriget på 1990-talet. Flyktingarna fick bo vid Norrtuna slott vilket fick den svenska klassiska avundsjukan att utropa; De får bo på slottet! När det i själva verket hade byggts upp en barackby på gräsmattan, minns Bo Wingård.
Boken ges ut i början av december och då kan alla nyfikna även läsa mer om kufen till kollega som alltid sjukskrev sig på måndagarna...