– När pappa hittade karljohan höll han upp den som en helig graal, säger Lars Göransson, svenska ambassadens kock i London. Han visar genom att föra samman händerna en bit över ansiktshöjd.
– Sedan ljuset från lampan över bordet med svampen på tidningen, jag minns det så tydligt, säger han.
Svamptoast på egenplockad kantarell men även nyplockad potatis, kokad på vedspis på landet hos farfar, med smör till, tillhör hans första smakupplevelser i barndomens Nyköping.
– Och vattnet från brunnen var så jäkla gott.
Några kockdrömmar odlade han inte under sin uppväxt, men förstår i backspegeln att han tagit mat på större allvar en många andra.
– På gymnasiet (Tessinskolan) fick jag reda på att vegetarianerna fick direktlagad mat i köket. Då påstod jag att jag var det också, men det var inte sant, säger han och beskriver hur fint det var när matpersonalen la upp färska pannkakor från stekbordet.
I köket på svenska ambassaden finns inga pannkakor den här dagen, men däremot kroppkakor. Regissören Ingmar Bergman hyllas i rummet bredvid. På plats är, förutom media och ett femtiotal andra gäster, Liv Ullmann. Samtidigt fyller Lars munkar med äppelmos och lyssnar på reggaemusik. Dörren står öppen ut mot residenset. Skådespelerskan Lena Endre stänger dörren för att inte störas i en intervju.
– Henne känner jag igen, säger han men skakar nekande på huvudet över frågan om han lockas av minglet på andra sidan väggen.
Han beskriver sitt jobb som kanske ett av de bästa kockjobben man kan ha.
– Ibland när jag står och testar något nytt i köket, det är kul, så slår det mig att jag får betalt för att göra det här.
Gäster är till största delen brittiska toppolitiker. Men det kommer även kändiskockar på besök och gästlagar mat i köket, som han själv har ritat tillsammans med en inredningsdesigner. Niklas Ekstedt och Tommy Myllymäki, som exempel.
– Det är inspirerande eftersom jag inte har så många att bolla idéer med dagligen.
Men det finns även de andra dagarna. Dagar som får Lars att ta sig för huvudet och det ser ut som om han vill krypa ur skinnet, fast det är över fem år sedan.
– När kungen var här första gången, säger han och försöker tona ner händelsen inför sig själv med klyschan ”alla gäster är lika viktiga”.
Han skulle tillaga hjort i vattenbad, vakuumförpackad. Men den blev inte klar i tid.
– Jag drog därför in den i ugnen, för att skynda på processen, jag blev så jäkla stressad av att den aldrig blev klar. Jag minns hur jag höjde och höjde värmen på ugnen hela tiden.
En hjortfilé som skulle smälta i munnen, förvandlades i stället till en seg överbakad batong. I alla fall i Lars ögon.
– Jag hittade väl två bitar som fungerade till kungen men vill inte tänka på vad de andra gästerna fick äta, säger han.
Men hur han egentligen tänkte i valet av meny är för honom fortfarande en gåta.
– Kungen är ju känd för att jaga, hur fan kom jag på att laga hjort då, säger han.
En hel del kändisar har smakat på Lars mat men drömgästen har inte varit där ännu.
– GW, jag skulle vilja ha honom här i köket. Vi behöver inte prata så mycket, mest mysa tillsammans med god mat.