1970-talet var dansbandsmusikens storhetstid. 1980-talet var också ett bra årtionde för dansbanden, även om pop- och discomusik då började ta över på dansgolv och hitlistor.
Zagers från Nyköping hade sina glansdagar under 1980-talet. Lasse – som behärskade både keyboard och dragspel – spelade och turnerade med bandet 1985–1987.
– Vi uppträdde i stort sett varje dag. Vi var megastora, jobbade med bland andra Ingvar Oldsberg, Gösta Linderholm, Glenmarks, John Pohlman och Bengt Nordlund.
Lasse försörjde sig på sitt intresse. Han reste landet runt och uppträdde. Men i sin kommande bok – med titeln "På liv och död med svenska dansband" – vittnar han om att turnerandet också var påfrestande.
– Jag var ansvarig för att serva vår buss och kunde aldrig koppla av. Vad som helst kunde hända. Och det gjorde det också...
Lasse berättar om några allvarliga incidenter.
– En gång gick bussens koppling sönder, mitt i natten på en ödslig landsväg utanför Pajala. Temperaturen var under 40 minusgrader, ingen annan visste var vi var och vi hade på den tiden inte mobiltelefoner. En annan gång ramlade en madrass ner på värmaren i bussen, precis där vi låg och sov. Hade jag inte upptäckt branden så hade vi säkert somnat för alltid.
På Gotland lyckades föraren undvika att köra på en ung man, som i ett självmordsförsök ställt sig på landsvägen. Och i norska fjällen fick Lasse hjärtat i halsgropen när han själv skulle backa bussen på en provisorisk väg.
– Jag backade ut över bergskanten och hela bussen fick slagsida. Fy, så nära döden jag var!
Den turnerande Lasse saknade dessutom möjligheten att ha ett privatliv.
– Jag längtade efter att få barn, efter att få bilda familj. Jag orkade inte med turnerandet, kände att livet spårade ur.
Lasse slutade i Zagers. Han ville inte längre arbeta i musikbranschen, men när han skrev in sig på Arbetsförmedlingen visade det sig vara svårt.
– Jag hade varit ifrån den traditionella arbetsmarknaden under lång tid. Jag hade inget annat val än att provspela för ett dansband som sökte keyboardist.
Han fick jobbet. Med Marianas turnerade han mycket i Norge och spelade in en demo med Bert Karlssons skivbolag Marianne. Men Lasse fann sig inte till rätta här heller. Han fick åter igen ansvar för turnébussen, som han inte ville ha. Han fick vara hemifrån mycket, vilket han inte ville. Och i bandet uppstod osämja.
– Bandet bara föll isär...
Sedan dess, slutet av 1980-talet, har Lasse inte försörjt sig som musiker. Men han har aldrig sluta att musicera. Han spelar i bland annat kyrkor med sin hustru, som är violinist, han är medlem i en dragspelsklubb och har i familjens hus ett eget musikrum.
– Jag har blivit en flitig kompositör, skriver ganska avancerad kulturell musik och jazzlåtar.
I sin bok skildrar Lasse en stor del av sitt liv, från ungdomstiden till nu. Idén till boken föddes vid ett julbord, med svågern Torbjörn Andersson från Nyköping, för drygt ett år sedan.
– Jag satte mig vid datorn, skrev så det glödde om tangentbordet och upptäckte hur lätt det är att skriva en bok. Det var som att skriva en film med mig själv i huvudrollen.