Låt inte klappjakten övergå i moralpanik
En enkätundersökning från intresseföreningen Fair Play visar att andelen unga som spelar dataspel är väldigt stor. En fjärdedel av barnen som svarat spelar veckans alla dagar, sex procent gör det mer än fem timmar om dagen. Även om det inte finns vetenskapliga belägg för att så intensivt spelande är skadligt, finns det skäl att reagera.
Precis som det inte är nyttigt att köra bil långa sträckor utan paus och avbrott, bör den som håller på länge med samma lek ta paus med jämna mellanrum. Inte minst eftersom spelen ofta är engagerande, spännande och tidskrävande. Några försjunker i krigsspel som Counterstrike eller bilspel som Need For Speed, andra ägnar timmar åt att försöka bemästra rollen som manager för ett fiktivt fotbollslag eller hjälper en simulerad familj att leva i vardagen.
Som alltid när dator- och tv-spel hamnar i fokus står moralpaniken för dörren. Innehållet i spelen synas i sömmarna. Några förskräcks över ett överflöd av tydliga våldsinslag. Andra förskräcks över vissa spels moral- och sexualsyn. Några anser att det ibland presenteras politiskt skeva bilder av skurkar och hjältar. Det skriks alltför lätt på statligt förmynderi och förbud. Men denna klåfingriga hand bör hållas på avstånd. Det finns, tack och lov, andra lösningar.
Engagerade föräldrar och uppmärksamma konsumenter är och förblir det bästa för att hantera frågor om dator- och tv-spelande. Det finns bra och dåliga spelprodukter. Det som inte köps slutar produceras.
Sveriges branschförening Multurmedia, Dator och TV-spel har, tillsammans med Medierådet, tagit fram en tipslista med sju punkter för den som vill engagera sig i sitt barns spelvanor (se www.mdts.se). Sedan ett år tillbaka har 16 länder i Europa ett gemensamt system för spelens åldersrekommendationer. Att kontrollera att barn och ungdomar inte spelar spel riktade till en äldre målgrupp, är ett sätt att engagera sig som förälder. Ett annat är att barn och vuxna gemensamt kommer överens om hur länge eller hur ofta man bör spela, vilka spel som är lämpliga och så vidare. Den avvägningen görs inte och ska inte göras av myndigheter, varje familj drar bäst sina egna gränser. OJ
Så jobbar vi med nyheter