Legendarisk krögare åter i stan
Mellan 1963 och 1973 var Stig Johannesson krögare på Trosa stadshotell. I veckan återvände han till den stad som givit honom många fina minnen. Ett kvicksilver i stort som smått, så skaldade redaktören Hans Nilsson om Stig Johannesson i Trosa Annonsblad.
Det var jobbiga år här i Trosa. Men det uppvägdes av den härliga miljön och de trevliga gästerna, säger han.
Stig Johannesson började arbeta när han var 14 år, som smörgåsnisse på Grand hotell i Karlstad. Två år senare mönstrade han på Svenska Amerikalinjens flaggskepp Kungsholm.
Prins Bertil och ett stort antal andra dignitärer var med på resan. De skulle till 300-årsjubileet av den svenska kolonin i Delaware.
Stig blev kvar på sjön. Några år kryssade han med Gripsholm i Karibien med dollarstinna amerikaner. Så bröt kriget ut. Efter Pearl Harbor rekvirerades fartyget av den amerikanska flottan.
Stig seglade i lejdtrafik till Afrika via Rio för utväxling av amerikanska och japanska medborgare. Han jobbade ett tag som stuveriarbetare i San Francisco innan han kunde mönstra på som tredjekock på Transatlantics Parracola.
Han hoppade av i Australien. Arbetade som servitör på ett hotell i Melbourne. Seglade åter till USA med Cocaburra som matros.
Med Svealand gjorde han tre konvojer över Atlanten mellan New York och Liverpool. Lasten bestod av spannmål som behövdes inför invasionen i Normandie.
Vargflockarna, de tyska ubåtarna, var ett ständigt hot. När vi kastade sjunkbomber skakade hela fartyget, säger han.
Så kom freden. Stig Johannesson befann sig i Liverpool. Han tog omvägen hem till Sverige via New York med Svenska Amerikalinjens Sparreholm. Lumpen gjorde han i flottan.
Han arbetade sig upp i graderna på Stockholms mest berömda krogar Hamburger Börs, Blanche, Bacchi Wapen och Trianon för att bara nämna några.
Jag tvekade inte när dåvarande krögaren på Trosa stadshotell, Sven Silverberg, bad mig ta över.
Stig Johannesson berättar livfullt om maten han lagade. Den färska böcklingen från Wohlins rökeri. Om de celebra gästerna. Författare och filmstjärnor. Till Trosa kom huvudstadens kändisar för att andas frisk luft, umgås och vila upp sig.
Men främst var det ortsborna som höll restaurangen vid liv. Om inte Camfils grundare Gösta Larson förlagt så mycket av sin representation hos mig hade det aldrig gått.
Fast tio års slit i Trosa fick räcka. Stig Johannesson sålde etablissemanget och flyttade till Spanien. Numera lever han som pensionär i Vimmerby.
Trosa har dock en plats i hans hjärta för alltid.
Promenaderna längs ån och ut på Öbolandet kan jag fortfarande sakna ibland.
Så jobbar vi med nyheter