En av Nyköpings största musikanter och profiler har lämnat oss.
Leif Leffa Sterner. Vilken man, vilken musikant! Redan på slutet av femtiotalet, i tonåren, startade han Leif Sterners kvintett, bland annat med Nisse Sandström på saxofon. Nisse har sedan dess spelat med de största amerikanska jazztrummisarna och berättar övertygande att Leffa var en trummis i världsklass. Nationella framgångar i TV-jazzen banade väg för samarbete och turnéer med storheter inom jazzen som Lasse Gulin och Alice Babs. Men även inom populärmusiken som Anna-Lena Löfgren och Lill-babs. Erbjudanden om att starta som hetidsmusiker saknades inte. Vad hindrade honom?
Sista gången jag träffar Leffa är på alla hjärtans dag. Jag har med mig lite godsaker och hälsar på i hans lilla två i Brandkärr. – Det där jävla knarket! säger han övertygande om sitt val. Jag skulle fått flytta till Stockholm och var rädd att trilla dit, förklarar han. I stället blev han Lantmännen, Odal, trogen. Silon i hamnen blev hans arbetsplats i hela 37 år.
1985, på dagen när Leffa fyller femtio år träffar jag honom för första gången. Staffan Heilborn, en av hans nära vänner, har med hjälp av Pelle Nilsson ordnat ett riktigt firande på konservkompaniet. Leffa anländer i stor stil med helikopter. Hyllningsorkestern leds av Silja-Blue Nilsson. Jag är programledare och tvingas utsätta den kepsprydde jubilaren för en svår chock. Delar av Nyköpings dragspelsklubb gör plötsligt en bejublad entré! De omringar spelande den, som alla vet, dragspelshatande Sterner! – Det är inget instrument, det är ett mordvapen!
En episod jag också gärna minns är när SN firar 100 år på Träffen 1993. Jag får av en tillfällighet veta att Leif Sterner samma dag har gift sig med sin Sylvia. Jag utannonserar detta från scenen och ett stort jubel utbryter spontant från hela jubileumssällskapet. Denna reaktion visar på ett tydligt sätt hur populär Leffa var i alla kretsar. Hur stort hjärta han hade och hur omtänksam han var mot alla.
Han var heller aldrig svarslös och var självironins okrönte mästare. På min telefonsvarare någon månad innan han dog hörde jag hans röst: – Du, jag har sett den vackraste människa jag nånsin har sett, jag gick förbi spegeln!
Jag citerar gärna Maj-Britt, Leffas syster, när hon konstaterade att även Alice Babs gått bort ungefär samtidigt. – Jädrar vad dom nu ska jazza tillsammans!
Lasse Lindberg