Lena hade gärna sluppit mammaroll
Lena Karlsson började spela i Oxelösunds damlag när hon var 14. Sju är senare borde hon fortfarande tillhöra de yngsta i damlaget men hon är äldst och tycker det känns lite konstigt att behöva ta på sig mammarollen.
Lena Karlsson är född 1982 och den enda i sin årskull som fortfarande håller på.
De flesta försvann redan när vi gick från sjumannafotboll till elvamanna. Sedan slogs vi samman med de som var födda 1980 och 1981. Då var vi bara fyra kvar. Och nu är jag ensam, berättar hon.
När jag började i damlaget var det som det ska. Vi hade många äldre tjejer, några 40-taggare. Några hade barn som var äldre än jag var. Men en del flyttade och andra ville vara mer med sina familjer. De som blev kvar kände väl att de inte hade något gemensamt med oss yngre tjejer som inte ens kom in på krogen.
Lena Karlsson förstår varför det blev som det blev, men hon tycker att det borde gå att vända trenden igen.
Jag vet att de äldre hade väldigt roligt ihop. Fotbollen måste ju vara något de saknar. Och vi andra är inte små flickor längre. Idag skulle vi ha mycket mer gemensamt.
Fotboll är ju skitroligt! Men klubbarna behöver bli bättre på att stötta tjejerna. Killarna får ju allt som det är idag.
21 år gammal är hon äldst i laget och vet sin roll, känner sitt ansvar.
Det känns lite konstigt med mammarollen. Jag ska helst föregå med gott exempel, pusha på, vara någon att se upp till. Pushig kan jag nog vara och jag har rätt inställning. Jag ger mig inte i första taget, det ska man inte, men samtidigt är jag nog en av de barnsligaste i laget. . . Jag skulle tro att det är svårt att se mig som förebild på det sättet.
Klubben har försökt, spelarna själva har försökt. Lena Karlsson har försökt locka och pocka när hon mött gamla spelare på stan. Hon har personligen ringt upp en lovande ung tjej som var på väg att sluta och förklarat att den vägen inte dög, att hon skulle ringa och ringa och ringa tills hon ändrade sig.
Moderklubben Saltängen kan locka ibland, men samtidigt säger Lena Karlsson att det är roligare med fotboll än på länge.
När vi fick tillbaka vår plats i trean och vår nye tränare Johan Wahlberg kom så bestämde jag mig för att fortsätta. Han har tillfört mycket. Det är roligare än på många år och vi har bättre sammanhållning.
Allra roligast blir det när det vankas derby mot IFK Nyköping och Harg.
Ja, de lagen tycker man ju inte riktigt om... Det är skillnad på att spela derby eller åka till Eskilstuna för vilken match som helst. Man är extra laddad i derbyna, går in lite hårdare i varje närkamp.
Förra säsongen vann Oxelösund mot Harg både hemma och borta. Lena Karlsson avgjorde själv det första derbyt. Mot IFK Nyköping blev det förlust borta och oavgjort hemma. Men trots alla derbypoäng åkte Oxelösund ur division 3.
Folk som var och tittade på oss kunde inte förstå hur vi kunde åka ur. Tunafors tränare var helt impad av oss när vi hade spelat mot dem och förlorat med 16... Vi kunde spela hur bra som helst men det hjälpte inte. Vi hade behövt en rutinerad tjej som var iskall när målchanserna kom. Vi saknar den perfekta målgöraren, helt enkelt, säger Lena Karlsson och är tillbaka lite där vi började med avsaknaden av rutin och erfarenhet.
Så jobbar vi med nyheter