Om man bara blickar tillbaka några decennier i vårt svenska samhälle så ser man detta. Man har kämpat för 8 timmars arbetsdag, 5 veckors semester, att vara ledig lördag och söndag, att vara med familjen och njuta av den fritiden.
Jag har funderat gång på gång över hur man kunde leva med en enda inkomst under 40-talet, utan barnbidrag, bostadsbidrag eller försäkringar och hushålla sig bra.
Visst har det varit lite fattigt, men ingen la märke till någon skillnad bland folket. Jag tror det kan bero på att klyftorna inte var så stora och att det fortfarande fanns värme, kärlek och omsorg bland familjemedlemmarna.
Nu har samhället nu har förändrats mycket, och skapat reellt stora och ofattbara klyftor. De som är rika blivit ännu rikare. De behöver inte jobba övertid och de är ibland på utlandsresor över helgerna. Medan ”fattiga” föräldrar jobbar och sliter.
Och det som gör mig ännu mer frustrerad är att den ena föräldern ibland är tvungen att jobba en extra helg, om inte han eller hon redan jobbar måndag till måndag, för att kunna täcka familjens kostnadsbehov: som mat och blöjor. Eller att kunna ta barnen till badhuset, betala barnens medlemskap i någon idrottsförening etcetera, listan är lång.
Nu, efter all utveckling som människan har uppnått, så lever ändå många familjer i Sverige i utanförskap, utanför det goda samhället, utanför välfärden.
Jag är inte förvånad över att barnfattigdomen har ökat. Jag är inte förvånad över att kriminalitet, droger, våld och utanförskap har ökat. Jag är inte förvånad över att stressen, sjukdomar och skilsmässor har ökat. Allt detta beror på vår svenska politik som har lett till att de flesta föräldrar bara jobbar och inte jobbar för att leva utan för att överleva. För att betala alla räkningar och göra barnen nöjda. Men tyvärr har varken barnen eller föräldrar blivit nöjda. Det blir mer stress, oro, och familjen splittras och finner ingen tid för varandra.
Jag är orolig över dagens samhälle som vi lever i. Vi jäktar, sliter och jobbar övertid trots att vi egentligen inte behöver göra det om vi har rätt lön och rättvis fördelning på våra resurser. Liksom alla har rätt till arbete så ska alla har rätt till lön som ska täcka våra behov.
Arbetet ska inte vara enbart för att tjäna pengar, men däremot arbetet är en möjlighet för var och en ska känna sig delaktig i samhället. Arbetet har i sin tur en stor betydelse för människans identitet, hälsa och tillvaro, alltså hur vi mår både fysiskt och psykiskt.
Ibrahim Ben Alaya (S)
Nyköping