Libanon står vid ett farofyllt vägskäl

Den syriska ockupationen av Libanon ska få ett slut, än så länge är det oklart när. Senaste budet säger före maj. Kanske är det ett sätt för den syriska diktaturen att tillfälligt desarmera frågan. USA:s engagemang i Iraks demokratiprocess gör dock att utsikterna för att Syrien ska kunna behålla trupper i Libanon är närmast obefintliga.

Ett tillbakadragande innebär också risker för den inre stabiliteten i landet, där Syrien mer eller mindre styrt i mer än tio år. Det finns grupper som vill ha kvar syrierna. Stödet för en fortsatt ockupation är nämligen också ett stöd för fortsatt krigstillstånd med Israel.

Våldsglorifierande och beväpnade organisationer som Hizbollah, understött av Syrien och Iran, hamnar i blickfånget. För dessa är en libanesisk fred med Israel otänkbar. De syriska skälen stavas de av Israel ockuperade syriska Golanhöjderna. Om Libanon sluter fred med fienden står Syrien allena i den konflikten, försvagat.

Utvecklingen i Libanon påverkar sålunda hela den politiska kartan i Mellanöstern. Det är därför de pro-syriska demonstranterna skriker ut sitt hat mot USA samtidigt som de hyllar banden till Syrien. Ett mer västorienterat Libanon skulle innebära att diktaturen i Damaskus stängs inne mellan fyra grannar, Turkiet, Irak, Libanon och Israel, med nära vänskapsband till USA. Fyra demokratier, i skiftande utvecklingsgrad, och en diktatur. Därför också de gryende vänskapsbanden mellan Damaskus och den religiösa diktaturen i Iran.

Det spekuleras i att syrisk säkerhetstjänst har ett intresse av ökad inre oro i grannlandet. Mycket beror på hur den shiitiska islamistiska rörelsen Hizbollah agerar. Inför hotet av en västvänlig libanesisk utveckling, riskerar tumult och blodsutgjutelse bli ett alternativ för de som till varje pris vill förhindra en sådan utveckling. Det är också vad många libaneser fruktar.

Men ett syriskt tillbakadragande är, trots riskerna, förutsättningen för en starkare demokratisk utveckling i Libanon. Men det är förenat med stora svårigheter, ett antal olika etniska och religiösa grupper ska kunna samsas. För många libaneser är detta samförstånd förnknippat med optimism och framtidstro.

Det ligger i fredens intresse att alla dessa krafter som vill samverka för fred och demokrati har ett starkt internationellt stöd. Och att FN står redo att ingripa med fredsfrämjande insatser om krig och våld åter skulle försöka fånga Libanon i sitt grepp.

Olof Jonmyren