Lilian historisk med tjugo Vätternrundor
Lilian Holmgren åker sent i kväll ut på sin 20:e Vätternrunda. Hon blir därmed historisk bland Sörmlands kvinnliga Vätterncyklister.
Nej, faktiskt inte. Jag har aldrig fått direkta krampproblem och inga andra missöden heller inte ens en enda punktering, säger Lilian.
Lilian är tia av hela Sveriges cykeldamer när det gäller antalet lopp. Men egentligen var det inte alls meningen att hon skulle bli så flitig på att runda vår näst största sjö.
Nej, efter att jag hade åkt min första 1979 anmälde jag mig inte till nästa. Och så blev jag förkyld innan rundan -81 då det var snöblandat regn och storm.
Kanske tur det.
Ja, min man Janne åkte, och det var verkligen hemskt. Men sedan dess har jag 18 rundor i svit, förklarar Lilian.
Rutin finns i massor.
Visst, men samtidigt är varje Vätternrunda ett helt nytt lopp.
Hon laddar med mycket pasta och ris i olika former. Drycken är minst lika viktig.
Jag dricker väldigt mycket vatten dagarna innan loppet. Och när man har startat är det viktigt att dricka hela tiden för att undvika kramp. Det är inte lika naturligt att tänka på i cykel som i löpning man blir inte törstig så snabbt.
Bullar matas in vid varje depå, klassisk korv och mos i Jönköping även om den tenderar att komma halvvägs upp i backarna efteråt. Sista två milen klaras av med Medevibakelsen.
Den är ett måste och jag tycker man ska vänta med den energikicken till Medevi. Vid den näst sista depån (Hammarsundet på nordspetsen) tycker man att det är klart med bara fyra mil kvar fast några ruskigt jobbiga backar återstår.
Men tar man bakelsen, som egentligen är en bulle med honung i, och en kaffe i Medevi så är det kart. Då är man i mål.
På lördag eftermiddag kan Lilian ha klarat av 20 stycken 30-milarundor liksom hennes trotjänare till cykel.
Ja, min Crescentracer har hängt med i alla år. Den har fungerat prickfritt. Jag är noga med att lämna in den på service och att byta till nya däck inför varje runda.
Men frågan är ändå varför man plågar sig på vägarna på en stötig racerhoj. Lilian har 145 träningsmil i år i portioner om femsju mil.
Landsvägscykling är helt perfekt. Inte minst alla naturupplevelser man får. När man glider omkring och ser älgar, rävar, skymningar och så. I Vätternrundan tittar man inte lika mycket på naturen, men man hinner umgås med andra cyklister, speciellt i klungor när det går lagom fort.
Stämningen är vänlig. En racercyklist hälsar alltid på en annan under träning precis lika säkert som lastbilschaufförer eller motorcyklister.
Så är det bara. Det är kul lite familjekänsla, konstaterar Lilian Holmgren.
Så jobbar vi med nyheter