Häromdagen kom en läsare förbi redaktionen och menade att det är lite av en skandal att kommunen inte valde nyckeltema när man investerat i en purfärsk skulptur för hundratusentals kronor.
– Nyckeln om något är ju symbolen för vår stad, stämplar känns bara byråkratiska, slog vederbörande fast med emfas.
På internationella turistsidor är det just nyckeln som resenären tipsas om att köpa med sig som minne av besöket i residensstaden.
Så jo, det stämmer förvisso.
Men är det i ärlighetens namn inte dags för någonting nytt?
Åtminstone dags att vidga vyerna när det gäller utbudet av symboler för Nyköping?
Nyckeln är en replika på den kung Birger sägs ha langat i ån när han låste in sina småbrorsor i fängelsehålan på Nyköpingshus för 701 år sedan.
Som alla vet resulterade det i ett bestialiskt dubbelmord. Vill man dra det till sin spets kanske nyckeln till och med kan ses som själva mordvapnet?
Ska det vara symbolen för Nyköping 2018?
Nycklar i plural är en annan femma. Den skramlande knippan har satt Nyköping på kartan som en stad där främlingsfientlighet och rasism inte är välkommet. Men några skulpturer föreställande knippor har ännu inte skådats och kanske är det lika bra, för mest nytta gör de nog i rörelse.
Symboler är viktiga och just skulpturer tenderar att bli landmärken för städer - oavsett om det var syftet eller inte från början.
Lek lite med tanken att Nyköping blev känd som staden med stämpeln där hela världens "Vi" satt ett avtryck i stadskärnan.
I vinande valtider känns det rätt kittlande.
Och när vi ändå snackar val, visst är det härligt att vi alla får tycka olika, även om offentlig konst?
Skriva insändare, debattera på stan, i fikarummet, kanske med någon okänd du möter på torget?
Själv konstaterar jag att om det är någonstans två rejäla pjäser passar in är det väl just på en plats som fått namnet Teatertorget.