Jag vek ner locket på flyttkartongen och sköt in den i en vrå på vinden. De älskade ridstövlarna som jag sparat till i flera månader ett par år tidigare delade nu plats med en lika kär sammetshjälm och hans gamla påse med ryktborstar.
Det kändes inte roligt längre. Livet med de fyrbenta, planeringen inför kommande mål och tävlingar, analyserande av träningar. Det dagliga återupprepandet, fodra, mocka, rykta, rida. Och allt det ljuvliga mulgoset däremellan.
Nej, lusten och orken var försvunnen. Den försvann i samma ögonblick som hans kropp föll i backen.
Medfött fel, utdömd. Skott i pannan.
Allt grusades och nu var det dags att sätta punkt.
Det höll i sig ett par år. I takt med ett av barnens växande hästintresse kom hästarna åter in i livet.
Och allt det där jag känt mig så väldigt klar med uppenbarade sig plötsligt i ny dager.
Få saker mäter sig nämligen med att mötas av en varm gnäggande mule, en isande kylig morgon. Eller att precis innan lampan släcks för natten, stanna upp och bara lyssna på förnöjsamt hötuggande.
I helgen njuter jag och många med mig av en av årets största hästfester, Sweden International Horse Show i Friends arena. SVT sänder massor för den som inte är på plats och självklart rapporterar även SN-sporten. Inte minst från torsdagens inomhusfälttävlan där Tystbergaryttaren Anna Freskgård deltar – och som går att se i efterhand på SVT Play. Rekommenderas för er som gillar action!
Själv har jag redan laddat med näsdukar inför det som lär bli en känslomässig stund. 20-årige Grand Prix-hästen Biggles – halvbror till han som fick sluta dagarna allt för tidigt – gör i helgen sitt livs sista start tillsammans med 21-åriga Lina Dolk från Sparreholm.
Inte ett öga lär vara torrt, varken i arenan eller i tv-sofforna.