Jag instämmer i min kollega Mikael Hellmyrs krönika häromdagen, att årets julklapp sannerligen är en riktig hit.
Själv köper sedan många år tillbaka jag de mesta av mina kläder på en lokal vintagemarknad, som arrangeras två gånger om året.
I höstas gjorde jag mitt i särklass fyndigaste fynd. En sprillans ny fejkpälskappa från en känd dansk designer. Jag hade spanat in den på nätet vintern före och tänkt att herreguuu så snygg. Men närapå sex lax för en kappa, nej, nej och åter nej, orimligt av så många anledningar.
Men så hängde den där, på en enkel plastgalge. Och med en ny prislapp, påklistrad över originalet som aldrig klippts bort. 600 spänn senare var den MIN.
Det är det pälsigaste plagg jag någonsin haft. Aningen för stor, men ack så varm. Och rolig. Det är nämligen en ganska uppseendeväckande kappa. Häromdagen promenerade jag på Västra Storgatan när ett spontant barn förvånad konstaterade att DET GÅR EN ISBJÖRN LÖS!
Svärfar, mån om stil och finess, undrade om jag skulle vara monster barnens julspel i skolan. Och somliga tweenies tycker mamman är lite pinsam i sin vinterskrud.
Men den väcker också helt andra känslor.
En kväll hade jag den på mig när jag hämtade dottern i stallet. Den vanligtvis så fromme valacken (kastrerad hingst) blev plötsligt helvild.
Eller för att tala klartext, helkåt. Han började snurra runt, runt, stegra sig, gnägga upphetsat och var precis på väg att kasta sig över mig i mitt vintagefynd när jag lyckades kasta mig ut i stallgången.
Att plötsligt bli någons pälskling. En av de mer otippade upplevelserna under året.