I veckan besökte jag Culturum i Nyköping och spanade in utställningen "Swedish Dads", ett projekt signerat fotografen Johan Bävman.
När jag intervjuade honom ett par timmar senare berättade om bildserien, som kommit att bli en av de mest visade svenska fotoutställningarna på senare år. Intentionen, att lyfta frågan kring föräldraförsäkringen är lysande. Men frågan är om det inte är vardagsrealismen han samtidigt lyckas skildra som ändå allra mest talar till mitt hjärta.
Bilder som är så långt borta från allt vad styling heter. Som visar stress, press, multitasking, kärlek, innerlighet och en och annan tår.
Livet rakt upp och ner, så som det är för oss alla, man som kvinna, gammal som ung.
Bortom filtren ska understrykas.
Eva Josephson, konst- och utställningsansvarig i Nyköpings kommun, berättade för mig att hon fått en hel del reaktioner när utställningen hängdes. Om män som tar plats, bara för att de tar hand om barn, bland annat.
Om det kan så klart både tyckas och skrivas spaltmeter. Men det blir mer intressant att diskutera varför vardagsbilder får så starkt genomslag. Bilder som visar livets ALLA sidor.
Och samtidigt anses unika.
DET ÄR JU MER ÄN LITE STÖRT.
Jag menar, hur kunde det bli mer naturligt att lägga ut en bild på sig själv med hundöron och gläfsande tunga än en utan? Eller för den delen göra det till en vana att alltid posera med ena benet böjt i en halvhjärtat balettdansöspose?
Känner du som jag? Då är ett hett tips att joina Facebookgruppen Family Living, the true story.
Trevlig helg!