Linda Eklunds hem är fullt av tavlor, stringhyllor och möbler från 1950- och 60-talet. Restaurerade loppisfynd delar rum med ommålade Buddhastatyer och ärvda möbler från släktingar. I ett hörn står en mörk fåtölj hon ärvt av farmor. Ett halvårs arbete på fritiden, med hjälp av kunniga vänner, gjorde möbeln som ny.
– Jag släpade hem den, och såg direkt att den skulle bli vacker. Ibland får jag en bild i huvudet och vill få ut det snabbt. Jag har ett stort behov av att skapa saker och göra de till egna, säger hon.
Att väcka gamla möbler till liv är en av flera trådar som Linda håller igång. Sedan fyra år tillbaka driver hon och maken Tobias galleriet Vårbacka. Samtidigt jobbar hon 80 procent som förskollärare på Björkbackens förskola. Vid sidan av jobb renoverar Linda och maken deras gemensamma 40-talsvilla och får hon tid över spelar hon gärna gitarr och sjunger, vilket hon tidigare gjort i ett coverband på olika bröllop och födelsedagsfester.
Men i perioder har det blivit för mycket. Efter några intensiva år med lärarutbildning i Stockholm och diverse jobb inom äldrevården, hemtjänsten och som förskollärare gick Linda 2008 in i väggen.
– Jag är känslig för stress, och jag fick lära mig att man bara kan jobba och vara 100 procent. Det fungerar inte att köra 110 procent och sedan 90 dagen efter. Jag fick hitta grejer som stressar av. Nu gillar jag tanken att det får ta tid.
Svaret blev, förutom konsten, att hitta en balans mellan sina intressen. För Linda är det viktigt att få kunna växla mellan två olika yrken. Hon tror att fler skulle ha nytta av att dela sin arbetstid, att ha två yrkesroller.
– I konsten är jag själv. Jag behöver en motpol till det, som när jag är med barnen. Jag tror att många skulle ha glädje av att hitta en sådan motpol.
Som förskollärare på Björkbackens förskola jobbar hon med tre- och fyraåringar. Hennes skaparglädje smittar av sig i pedagogiken och syns i barnens alster.
– Det är ett fritt jobb, där vi målar och sjunger mycket. Barnen skapar hejvilt, men innan det blir klart kan någon undra lite vart det hela är på väg. Det är resan som är det viktiga, säger jag då. Jag gillar verkligen att jobba med barn. Som vuxen tappar man lätt det barn kan, att vara i nuet.
I gäststugan på gården, som fungerar som kombinerad ateljé och galleri, kan Linda gå "in i ett flow" och måla på lediga stunder. Det går i vågor. Nu är hon inne i en produktiv fas och målar mycket. I sommar väntar en rad utställningar, bland annat på Galleri Havsgården och Idala café och lanthandel på Mörkö.
– Konsten blir på nätter och helger, det går i perioder. Men ibland funderar jag, hur mycket man hinner det andra jobbet. Men jag vill helst inte välja.