Lindström sparkar Sverigebilden till scenkanten

Det finns en sketch i humorprogrammet Pentagon från 90-talet där Fredrik Lindström parodierar historikern Herman Lindqvist. Han går mot kameran och pratar lärt och folkbildande: Kanske var det här som... I dag kan det verka som att han är på väg att landa i sin egen parodi.
Han har gått från ren humor i radions Hassan och SVT:s Pentagon till dialekter, språkmysterier och senast lagt rabarber på den svenska mentaliteten tillsammans med historikern Peter Englund i progamserien Världens modernaste land.
Han har allt eftersom gjort en överfasning in i allt lärdare sfärer även om han aldrig lämnat humorn som vapen. I dag diskuteras hans ämne lika väl av kulturbiffar som Horace Engdahl som vid middagsbordet hos barnfamiljen i Bettna.
Man får eftersträva att göra en helhet av de olika sidorna man har. Man behöver inte välja, säger han.
Hur har din syn på Sverige förändrats när du jobbat med Världens modernaste land?
De misstankar jag hade har stärkts mer än vad man kunnat ana, förnuft går alltid före känsla.
Fördomarna stämmer?
Nja, jag vet inte om det är fördomar riktigt. Men det finns inga som sätter modernitet före tradition så mycket som svenskarna. Men det finns uppfattningar om svenskar som verkligen inte stämmer, som att vi skulle ha så högt självmordstal i Sverige.
Och det där med att Sverige skulle vara landet lagom ger han ingenting för, snarare har han hittat ett väldigt extremt land.
Men lever man i ett extremt land är det mycket viktigare att odla myten att man lever i landet lagom, säger han.
Världens modernaste land har inte gått obemärkt förbi. Många hyllar programserien men det kryllar också av svärdsviftande bloggar och debattinlägg som osar svavel. Kritiker menar att det inte är vetenskapligt att man radar upp klassiska klyschor om Sverige och sedan bara kör dem genom pratkvarnen.
Vi har inte ambitionen att vara doktorsavhandling men vi radar inte alls upp klyschor. Vi är noggranna med att inte ta med föreställningar som inte stämmer, försvarar sig Fredrik Lindström.
Varför är ämnet så känsligt?
Det är väldigt känsligt med nationalidentitet. Vi väljer gärna den politiskt korrekta vägen och säger att det där med svenskhet, det är väl inte riktigt okej att prata om. Många tycker att det blir smygnationalistiskt. Men sannolikheten att jag skulle vara företrädare för en högerorganisation är väldigt liten och därför kan jag ta den här chansen.
Det sämsta i hans ögon är att inte prata om nationalidentitet, att ignorera ihjäl diskussionen.
Det är otroligt lätt att vara politiskt korrekt. Det är lätt att säga mångfald, köpa lite hummus och grekiskt käk på vägen hem, men det är svårare att själv vara förebild och faktiskt interagera med invandrare. Vi har lätt att smita och ta den enkla vägen.
Hur typiskt svensk är du?
Jag är dålig svensk när det kommer till att grilla och titta på allsång. Men jag är väldigt svensk i det avseendet att jag är allmänt konfliktundvikande och mesig och inte kan säga till om maten är dålig på restauranger.
Nu är Fredrik Lindströms dagar fyllda av repetitioner och manusstudier. Snart packar han väskan med sin enmansshow Svenskar är också människor och beger sig ut på turné. Den landar någonstans mellan ett föredrag, standupkomedi och teater.
Världens modernaste land blev precis som jag hade tänkt mig. Men man får inte med all information eftersom de flesta inte ser alla avsnitt och det som är viktigt inte går att tjata om gång på gång. Därför ville jag ha en föreställning där jag fick ta upp ett helt resonemang till punkt, säger han.
I showen frågar han sig varför den svenska självbilden är så dålig när vi tycker att Sverige är ett så bra land att bo i.