Jag är inte mer cynisk än att jag tror att de som verkligen behövde ta åt sig av manifestationen #Metoo missat hela grejen. Jag tror inte de faktiskt fattat, eller faktiskt tagit åt sig på riktigt. Möjligtvis att de har känt sig kränkta för en kort stund, för att sedan fortsätta sörpla på sitt kaffe. In genom ena örat och ut genom andra. Lite som att hälla vatten på en gås och så vidare.
Varför tror jag det här?
Senast i förrgår träffade jag en man i femtioårsåldern när jag var ute på jobb. Han började sin lilla glada konversation med att det var så trevligt med kvinnosällskap. "jaja, tyck det du", tänkte jag och fortsatte jobba. Han fortsatte sin lilla monolog medan jag jobbade på och faktiskt inte ens besvarade hans lilla "uppvaktning". Men han fortsatte mala på och till slut när han nog både diskuterat (med sig själv) mitt utseende och huruvida jag borde vara gift eller inte så fick jag nog och sa ändå rätt artigt.
"Du får ursäkta mig, jag har ett jobb att sköta här och det jobbet är inte att stå här för du ska ha något att titta på". Han skrockade förnöjt över att han äntligen fick lite respons och så fortsatte han mala. Då tittade jag på honom surt (jag är rätt bra på att se sur ut) och gick.
Jag undrar hur många av mina manliga kollegor som blir utfrågade kring sin civilstatus och får kommentarer kring sitt utseende på jobb. Misstänker att det inte händer så ofta.
Enligt uppgift får de mer frågor kring kameror och teknik. Märkligt va?