[scribble path="/event/2849975/30029"]
Rättegångens andra dag är vikt för vittnen.
Dagen inleddes med domprost Christofer Lundgren som fick berätta om hur föremålen förvarats, om kyrkans säkerhetslösningar och om dokument som visar att begravningsregalierna verkligen ägs av Strängnäs domkyrkoförsamling.
Efter en kort paus lämnades ordet över till dem misstänkte 22-åringen.
Åklagarens bevisning är främst teknisk.
Hans dna fanns i blod i glasmontern och på golvet i domkyrkan.
En sopsäck som hittades under en buske vid kyrkan kopplas av analys till en rulle med säckar som fanns i hans bil.
22-åringen företräds av försvarsadvokat Johan Eriksson, känd från några av Sveriges mest omfattande och uppmärksammade rättegångar – bland annat dådet på Drottninggatan i april 2017 och Sveriges hittills största kokainmål som efter flera år avgjordes i Svea hovrätt 2014.
22-åringen började med att repetera de erkännanden han redan gjort i förhör – brott han inte ens anklagats för.
– Det är jag som har stulit cyklarna och båten. Jag fattade att de skulle användas till någonting men jag hade absolut ingen aning om vad. Så har jag levererat en av cyklarna till platsen, säger 22-åringen.
Han är märkbart nervös och ber om att få frågor av åklagaren, i stället för att berätta fritt.
Åklagaren frågar om hur han levde i fjol sommar. Han berättar att han jobbade lite av och till och att han bodde i Åkersberga, på en fastighet med flera bostäder där bland annat anhöriga bor.
Åklagaren: Alkohol och droger, hur är det med det?
– Jag håller inte på med sådant. Jag hade ju hund så att festa fanns inte så mycket. Jag tränar också. Inget överdrivet, men ... Jag dricker hellre mjölk än öl.
Åklagaren ber 22-åringen berätta om de båda cyklar han säger att han stulit, och som sedan kom att användas som flyktfordon från domkyrkan ner mot Bo Setterlinds park och en väntande motorbåt.
– Jag kom i kontakt med en person, jag tänker inte säga några namn eller så, men jag blev tillfrågad att fixa två cyklar. Det var inget mer med det.
Sedan följer en lite osammanhängande redogörelse för vilka cyklar som stals när och var – 22-åringen säger att han har lite svårt att minnas allt – och det framkommer att han har stulit tre cyklar, inte två.
Han erkänner nu att han ljugit och medvetet utelämnat uppgifter, för att han varit rädd för sammanblandning med vad som sedan hände. Åklagaren åberopar det han sagt i tidigare förhör som bevisning, som "en trovärdighetsfråga".
En av de två första cyklarna han tog visade sig vara trasig, så han fick bakläxa från den person som beställt dem.
Det, säger 22-åringen, är också förklaringen till att han valde att köra den ena cykeln till Strängnäs, trots att hans uppdrag egentligen bara var att stjäla dem.
– Han tvingade mig inte, jag erbjöd mig ju att köra dit cykeln eftersom jag klantade mig med den andra cykeln, säger 22-åringen.
Han säger att han fick en "knappnålskarta" av sin kontakt, alltså en anvisning på en digital karta i mobil eller dator. Till Strängnäs körde han i en sedan tidigare stulen skåpbil, berättar 22-åringen.
I sammanhanget medger han också att han har varit i Strängnäs i närtid före kuppen. Tidigare sa han i förhör att han inte varit där på flera år.
– Jag har jobbat där. Jag byggde bryggor. Jag ville inte säga något tidigare för jag var rädd att blanda in andra, förklarar han.
Han återkommer flera gånger till denna rädsla att blanda in andra – dels bekanta, dels de här gärningspersonerna som han vägrar att säga någonting alls om, mer än att han sett dem i sakristian och sedan gömt sig så de inte ska se honom.
Han berättar sedan i stort sett samma version som tidigare. Han såg att montern var krossad, sträcker in handen för att ta den guldspira han ser, ångrar sig eftersom han tänker att det är dumt och att rummet säkert är övervakat.
Då skär han sig på det krossade glaset, vilket förklarar hans dna i kyrkan.
Åklagare Isabelle Bjursten frågar hur han, om montern redan var krossad, förklarar att hans blod också finns på undersidan av en glasbit som ligger framför montern.
– Det har jag ingen aning om, säger 22-åringen.
Det finns en omständighet till som är lite svårförklarad. Det gäller sopsäcken.
– Den är inte svårförklarad. Han (kontakten med cyklarna) fick annat stöldgods som las i den här sopsäcken. Jag har inte vågat berätta det. Det här är när jag lämnar båten, säger 22-åringen.
Advokat Johan Eriksson frågar sedan: Att du blöder i domkyrkan, är det något som gör dig rädd?
– Ja, om de som var där skulle få reda på att jag varit där.
Vad skulle vara farligt med att du råkade hamna på deras brottsplats?
– Om det skulle hända något och det bara är jag och gärningsmännen som vet något, då vill man inte veta något.
För att tala om kriminella kretsar, så har du "ställt till det" för dig?
– Ja.
Så du ljuger? Du ljuger om de här cyklarna?
– Ja. Jag var livrädd för att de skulle få bort mig så jag inte skulle kunna vara ett vittne.
– Jag är bara en liten småtjuv från Åkersberga. När jag fattar att jag är på en sån här brottsplats så ... jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är värsta grejen, jag blir livrädd.
Rättegången fortsätter under torsdagseftermiddagen med fler vittnesförhör.