Livet är Britas tema
Konsthallen i Pelles lusthus i Nyköping är till brädden full med Brita Weglins konst. Färgsprakande emaljer samsas med kvinnor i vatten, en kamelhund och betongplus. Att testa nya material är viktigt för Brita.
Här står travar av små hundporträtt i emalj, med hundratals färgnyanser och kompositioner. Det är målat, fläckat, bränt och bränt igen för att få rätt struktur och nyans. Ibland skymtar ett kvinnoansikte hämtat från ett screentryck. På väggarna finns grafik, där tre teman går igen: Jag simmar till Tallinn, Pappas hundar och Kvinnorna på Prästnäset.
Jag älskar strukturer och ytor, det finns ju både i emaljen och grafiken. Jag älskar också det hårda arbetet med metallen, trycket och färgerna. Det känns som att jag har hittat mitt språk där och gått vidare, säger Brita. Att kombinera grafik och måleri tycker hon är roligt. Att dessutom experimentera med konsten i datorn är ytterligare en rolig teknikaspekt som Brita har hittat.
Man får fram effekter som man inte skulle ha kunnat annars, raster och så vidare.
I serien Jag simmar till Tallinn guppar vilsna simmerskor i vattnet, på väg någonstans i fjärran. Inspirationen till det temat har Brita fått från sin nya släkt i Estland. Sonen gifte sig med en estländsk flicka och Brita skojade om att hon skulle simma till Tallinn och hälsa på. Kvinnoansiktet på bilderna är hennes eget.
Jag får inspiration från livets gång, det som händer runtomkring mig. Jag har alltid nya idéer, det gäller bara att skruva igen korken ibland så man inte jobbar jämt. Hela livet är en idé.
Kvinnoansiktena kommer även igen i de vägghängda skulpturer som Brita har gjort. Kvinnorna på Prästnäset har sitt ursprung i ett gåvobrev från 1200-talet som Brita kom i kontakt med. De många hundarna i Pappas hundar växte fram som tema när Brita fick ta hand om alla de gamla hundskattemärkena från jakthundarna som hennes far hade.
Jag har 45 stycken hundskattemärken, de är så fina! Pappa var en stor älgjägare och hade tre hundar åt gången i jakten. Men en hund, Trim, han blev aldrig någon bra jakthund. De skrattade åt honom för han var för snäll. Sedan blev han en familjehund i stället, berättar Brita. Trim som han hette, har fått en speciell plats i Britas hjärta och är med på utställningen också.
Det har ofta blivit teman i Britas konst, ibland utan att hon har tänkt på det. Konst har hon alltid hållit på med, ända sedan hon grävde upp blålera ur dikena som liten och gjorde keramik av den. När hon flyttade från Stockholm till Luleå hittade hon en bra grafikverkstad och fastnade för grafiken. Nu undervisar hon även i grafik i Haparanda.
En del konstverk är svåra att skiljas från, tycker hon. De är ju en del av hennes liv, liksom det konstnärliga arbetet. Hon experimenterar med alla material hon kommer över, i en aldrig sinande ström av konst. Så kom exempelvis kamelhunden och älghunden till som finns med i utställningen nu.
När jag gjorde de här gipsskulpturerna, då lekte jag. Det är klart att det finns en kunskap i botten också, men av leken bli det ju alltid något. Man ska inte förminska det lekfulla.
Så jobbar vi med nyheter