Livet genom kameran
Några pojkar fiskar i Trosaån 1947. Med plakat demonstrerar barnen mot en skolnedläggning ett halvt sekel senare. På nattbussen hem sitter en tjej i 80-talsfrisyr och halvslumrar. Genom 200 fotografier vill Sörmlands Museum skildra sörmlänningarnas liv förr och nu.
Fotografier är ett bra sätt att skildra hur livet i Sörmland utvecklats och hur levnadsförhållandens förändrats, säger Oscar Carlberg som är antikvarie på Sörmlands Museum.
Han är en av dem som varit med och valt ut de 200 bilderna till utställningen Känslornas fotografi. Här skildras glädje, sorg, stolthet, kärlek och andra mänskliga känslor i bild. Det äldsta fotografiet är taget 1860, men här finns också alldeles nytagna bilder från 2000-talet. Till exempel den hjärtknipande fotografiet på nyfödde Melvin som endast iklädd blöja sover på pappas underarm.
Vi vill visa att människan är sig ganska lik genom tiderna. Även om modet förändrats och vi gått från jordbrukssamhälle till it-samhälle är vi fortfarande likadana inuti, säger Oscar Carlberg.
Känslornas fotografi avslöjar också hur människans inställning till fotografiet förändrats sedan 1800-talet. På de äldsta bilderna står människor högtidligt uppsträckta inför mötet med fotografen. Idag tar svenskarna närmare 20 miljoner bilder om året. Fotot har blivit en slit-och-släng-vara.
Det vi visar här är en sörmländsk bildskatt, som annars är dold för oss. Många av bilderna har legat hemma i folks byrålådor, andra har varit gömda i arkiv. Nu ger vi sörmlänningarna en chans att ta del av den här skatten.
Fler människor möter museibesökaren i Bo Arrheds porträttfotografier som också visas i Konsthallen. Här kan man se förre vpk-ledaren CH Hermansson i sin segelbåt, trumpetaren Jan Allan som blundande försvinner in i musikens värld och en ung och storleende Thommy Berggren.
Ett bra porträtt ska visa mer än utseendet. Det ska finnas någon sorts känsla eller uttryck i bilden, säger Bo Arrhed som bor i Malmköping och arbetat som fotograf sedan tidigt 60-tal. Då fotograferade han mycket åt klassiska bildtidningar som Se och BildJournalen, men numera arbetar han framförallt med böcker.
Det fanns en väldigt bra bildjournalistisk i Sverige i slutet av 50-talet och början av 60-talet, men sedan rasade allt. De stora reportagen försvann ur tidningarna. Nu har bilderna blivit viktigare igen och många tidningar satsar på bra tryck och mycket fotografier, säger Bo Arrhed.
Själv tycker han att just porträttfotografi är en svår konst. Han blir sällan nöjd. Tycker ofta att bilden kunde ha blivit bättre.
Men många av bilderna här är ju tagna till olika tidningsreportage. Då har man inte hur lång tid som helst på sig. Och jag regisserar aldrig dem jag fotograferar.
I rummet bredvid är det Nyköpingsbor som avporträtterats eller snarare deras stad. Fotografen Fredrik Ericsson, till vardags fotolärare på Tessinskolan, tog drygt hundra fotografier av Västra Storgatan på nyårsafton. Nu har han fogat samman dem till en femton meter lång bildremsa. Här skildras stadslivet, från gryning till skymning. Med reaskyltar, påpälsade Nyköpingsbor och solglitter i skyltfönstren.
Idén började med en diskussion om hur lätt det är att jobba med bildmanipulation idag. Jag ville visa hur en välkänd plats kan skildras på ett helt annorlunda sätt. Så här kan man ju inte se Storgatan i verkligheten.
Bildsviten har blivit nästan som en film, eftersom den också fångar tidens gång. Var femte minut flyttade sig Fredrik Ericsson en och en halv meter för att ta en ny bild.
Det här betyder att människor möts i bilden, fast de egentligen befann sig på samma plats med fem minuters mellanrum. Man kan till och med möta sig själv, vilket jag tyckte var väldigt spännande.
Så jobbar vi med nyheter